2011-07-30
23:47:35
23:47:35
Chapter 13: Nicki Minaj & Zac Efron
Helt plötsligt suckade Kaitlyn och log varmt mot Adriana och sa något som fick Adriana att le hon rätade på sig i min famn och Zayn brast ut i skratt, jag kunde förstå honom, det lät inte bra, svenska var inte alls världens lättaste språk att förstå.
Kaitlyns perspektiv
Jag såg på Adriana som såg så ledsen ut, medans hon kollade ut genom fönstret. Jag bet mig i läppen, suckade och log lite grann mot henne. "Adriana, gumman. Du ska inte oroa dig för massa. Du har Liam och han gillar dig grymt, ellerhur? Jag är också nervös över ikväll, det är klart. Men det ordnar sig.." sa jag och Adriana log mot mig och satte sig lite rakare med ryggen när hon verkade känna att hon mådde lite bättre.
Jag kollade ett tag på Niall som kollade ut genom det andra fönstret och bara drömde sig bort. Jag tog handen på hans hand som låg på hans ben, så han kollade på mig. Jag log lite mot honom när han vände sin hand och knöt in fingrarna i mina, och så satt vi rästen av bilfärden dit.
Nialls perspektiv
Vi var nu vid själva "arenan" där galan skulle hållas till. Det var grymt stort, och vi gick av vid den röda mattan. Jag såg flera stycken kändisar framför oss, bland annat Katy Perry och hennes man, Russell Brand. Usher, som stod och pratade lite med Alicia Keys, och sedan såg jag Nicki Minaj. Med en konstig peruk som vanligt. Fast hon är okej. Bara att jag inte gillar rapp sådär jätte mycket.
Jag såg på Kaitlyn som stod och nästan hoppade. Jag skrattade lite och kramade hennes hand hårdare.
"Kolla Nickis peruk", sa jag tyst till dem andra, "Den ser hur sjuk ut som helst!"
"Ja, och rumpan!" svarade Liam ganska tyst han med, så hon hörde inte oss. Vi skrattade medans Kaitlyn och Adriana fortfarande stod och hoppade. Energin från Kaitlyn måste hoppat på Adriana nu.
"Sötnosar, om det är någon ni vill snacka med bara gå fram", sa en kvinna som nog höll i allt typ. Kaitlyn och Adriana log stort. "Ohmygod det är Nicki Minaj!" sa dem högt och jag kände hur det blev en pinsam tystnad mellan oss killar. Jag tror Nicki hörde tjejerna skrika för hon kollade dit och log.
"Aaw två Barbiez?" sa hon och jag och dem andra kollade på varandra.
"Barbiez?!"
Kaitlyn var den som sprang fram först och kramade om henne.
Tjejerna hälsade på Nicki och Usher, det var en massa fnitter och fniss när dom fick syn på Zac Efron en bit ifrån dom, Adriana blev helt hyper och drog med sig Liam till Zac för att hälsa på honom, Liam såg mest besvärad ut när Adriana kramade Zac, och jag tyckte faktiskt lite synd om han, men sedan sa Adriana hejdå till Zac och kom tillbaka med Liam till oss, dom fick hälsa på lite andra artister, men sedan var det dags för röda mattan.
"Vill du följa med ut på mattan?" sa jag och smekte Kaitlyns kind, hon bet sig i läppen, "njaa.... jag är inte redo för det känns det som..." sa hon försiktigt och jag nickade, "säker?" sa jag och hon nickade.
"Om vi går snabbt då?" sa jag och såg på henne med puppy face.
Hon fnissade, "okej då", sa hon och tog min hand och vi gick bort till mattan.
Adrianas perspektiv:
Jag älskade det, älskade att få träffa kändisarna och jag älskade att Liam presenterade mig för mina idoler, och när jag fått hälsa på Zac Efron var jag nära intill på att svimma, jag var full av glädje och han var sjukt snygg i verkligheten.
Efter att jag stått och pratat med han ett tag, så märkte jag att Liam var obekväm, så jag sa hejdå och tog Liams hand och gick tillbaka till alla andra.
Jag såg på Adriana som såg så ledsen ut, medans hon kollade ut genom fönstret. Jag bet mig i läppen, suckade och log lite grann mot henne. "Adriana, gumman. Du ska inte oroa dig för massa. Du har Liam och han gillar dig grymt, ellerhur? Jag är också nervös över ikväll, det är klart. Men det ordnar sig.." sa jag och Adriana log mot mig och satte sig lite rakare med ryggen när hon verkade känna att hon mådde lite bättre.
Jag kollade ett tag på Niall som kollade ut genom det andra fönstret och bara drömde sig bort. Jag tog handen på hans hand som låg på hans ben, så han kollade på mig. Jag log lite mot honom när han vände sin hand och knöt in fingrarna i mina, och så satt vi rästen av bilfärden dit.
Nialls perspektiv
Vi var nu vid själva "arenan" där galan skulle hållas till. Det var grymt stort, och vi gick av vid den röda mattan. Jag såg flera stycken kändisar framför oss, bland annat Katy Perry och hennes man, Russell Brand. Usher, som stod och pratade lite med Alicia Keys, och sedan såg jag Nicki Minaj. Med en konstig peruk som vanligt. Fast hon är okej. Bara att jag inte gillar rapp sådär jätte mycket.
Jag såg på Kaitlyn som stod och nästan hoppade. Jag skrattade lite och kramade hennes hand hårdare.
"Kolla Nickis peruk", sa jag tyst till dem andra, "Den ser hur sjuk ut som helst!"
"Ja, och rumpan!" svarade Liam ganska tyst han med, så hon hörde inte oss. Vi skrattade medans Kaitlyn och Adriana fortfarande stod och hoppade. Energin från Kaitlyn måste hoppat på Adriana nu.
"Sötnosar, om det är någon ni vill snacka med bara gå fram", sa en kvinna som nog höll i allt typ. Kaitlyn och Adriana log stort. "Ohmygod det är Nicki Minaj!" sa dem högt och jag kände hur det blev en pinsam tystnad mellan oss killar. Jag tror Nicki hörde tjejerna skrika för hon kollade dit och log.
"Aaw två Barbiez?" sa hon och jag och dem andra kollade på varandra.
"Barbiez?!"
Kaitlyn var den som sprang fram först och kramade om henne.
Tjejerna hälsade på Nicki och Usher, det var en massa fnitter och fniss när dom fick syn på Zac Efron en bit ifrån dom, Adriana blev helt hyper och drog med sig Liam till Zac för att hälsa på honom, Liam såg mest besvärad ut när Adriana kramade Zac, och jag tyckte faktiskt lite synd om han, men sedan sa Adriana hejdå till Zac och kom tillbaka med Liam till oss, dom fick hälsa på lite andra artister, men sedan var det dags för röda mattan.
"Vill du följa med ut på mattan?" sa jag och smekte Kaitlyns kind, hon bet sig i läppen, "njaa.... jag är inte redo för det känns det som..." sa hon försiktigt och jag nickade, "säker?" sa jag och hon nickade.
"Om vi går snabbt då?" sa jag och såg på henne med puppy face.
Hon fnissade, "okej då", sa hon och tog min hand och vi gick bort till mattan.
Adrianas perspektiv:
Jag älskade det, älskade att få träffa kändisarna och jag älskade att Liam presenterade mig för mina idoler, och när jag fått hälsa på Zac Efron var jag nära intill på att svimma, jag var full av glädje och han var sjukt snygg i verkligheten.
Efter att jag stått och pratat med han ett tag, så märkte jag att Liam var obekväm, så jag sa hejdå och tog Liams hand och gick tillbaka till alla andra.
2011-07-29
21:11:00
21:11:00
Chapter 12: Would you regret that I´m here?
"Vad sa han då?" sa Liam och smekte min kind.
"Fått en flaska huvudet, legat sövd på akuten", sa jag på engelska och Liam höll tillbaka ett retsamt leende.
"Svenska är ett konstigt språk..." sa han och böjde sig ner och gav mig en snabb kyss.
Jag log och besvarade hans kyss, sedan rätade han på sig, "ska vi gå ner till alla andra?" log han och jag nickade.
"visst", sa jag och vi släckte alla lampor, jag la ner dom viktigaste sakerna i min väska och sedan gick jag bort till Liam som stod vid dörren, med skorna redan på.
Snabbt drog jag på mig mina klackskor och tittade på Liam, han var fortfarande längre än mig, kanske fem centimeter, men med dom här klackarna blev jag ju 12 cm längre än mina 164, så jag blev ju 176 centimeter, och Liam var cirka 1,83 med mina ögon mott.
"Vad kollar du på?" log han och jag skakade på huvudet, "nej inget speciellt", sa jag snabbt och han räckte handen efter min väska, "jag kan bära den", log han och jag skakade på huvudet, men han tog envist ifrån mig den och jag fnissade till.
"Jag kan bära mina egna saker", sa jag medans vi lämmnade sviten och jag låste medans han stod och väntade.
"Ja det kan du, men en riktig gentelman låter inte sin flickvän bära saker", log han charmigt och hans leende värmde mitt hjärta, fjärilarna susade omkring i min kropp varje gång han sa något eller varje gång jag såg på honom, jag hade en sådan jäkla tur att träffa Liam.
Vi gick bort till hissen sedan hand i hand och pratade lite om galan, om vilka artister som skulle komma, vi ställde oss i hissen och Liam tryckte på bottenvåningen.
"Ska Justin Bieber komma?" sa jag sedan stelt.
Han såg på mig i spegel väggen lite oroligt, "Är du ett Justin Bieber fan?" sa han med höjda ögon bryn.
Jag rodnande, "ja..." sa jag och Liam nickade bara, "ja han kommer..." sa han tyst och såg ner i marken.
Jag såg oroligt på Liam och undrade vad jag hade sagt fel, jag var ju bara ett fan?
Nere i lobyn mötte vi killarna och Kaitlyn, dom satt vid en soffa vid ingången och pratade, "ska vi gå?" sa Liam och tog min hand när vi kom fram till dom.
Zayn reste sig, "äntligen är segostarna här", flinade han och såg på Liam.
Liam log, "ha,ha", sa han ironiskt och Zayn skrattade till.
"Come on boys... and girls", sa Louis och reste sig upp från soffan.
Vi gick ut ur hotellet, och möttes av alla lugna fans, jag och Kaitlyn ställde oss vid sidan och väntade tålamodigt på att alla fans skulle få varsin bild och autograf.
Själv tyckte jag att det var urgulligt hur killarna betedde sig mot tjejerna, men det som fick mig att skratta högst var när en tjej frågade om hon fick röra deras hår, och det fick hon.
Medans jag och Kaitlyn stod och skrattade högt åt dom, rörde tjejen deras hår.
När alla bilder var tagna och alla papper signerade, blev vi ledda till en limosin av Paul på parkeringen.
Jag satt bredvid Liam och Zayn, killarna skämtade med varandra, skrattade och retade varandra, jag log av att bara uppleva händelsen, men efter ett tag då jag inte orkade såg jag ut genom rutan på himmlen och såg att det var en klar blå himmel.
Jag var nu påväg till en lokal... som skulle vara full med kändisar, jag skulle få kliva in i den världen som vanliga människor inte tillhör till, jag skulle få leva livet som kändis en enda kväll, och det räckte, det räckte mer än väl.
Liam hade berättat vilka kändisar som skulle komma, eller ialla fall dom han kände till.
Och Justin Bieber skulle vara där, hans exflickvän Selena Gomez, Miley Cyrus, alla unga kändisar!
Jag blev faktiskt nervös, tänk om jag gjorde bort mig? Tänk om jag såg för vanlig ut? Tänk om Liam skämdes för mig? Herregud... han kanske aldrig skulle vilja se mig igen.
Liams perspektiv:
"vi får hoppas på att vi vinner ett pris ialla fall", sa Zayn och drog handen över huvudet.
Vi alla stämde in och sedan drog Louis ett skämt och alla brast i skratt, men min uppmärksamhet riktades åt Adriana, hon satt bekymrad och oroligt lutad mot fönster rutan och såg ledsen ut.
Auotomatiskt rynkades min panna och jag blev lite orolig, varför såg hon så dyster ut?
Jag la försiktigt armen runt hennes midja med ena armen och kramade henne bakifrån, "vad är det?" viskade jag vid hennes öra och hon hoppade till och vände sig sakta om, "ingenting", sa hon och jag såg bekymrat på henne, "berätta..." mumlade jag och flyttade mig närmare henne.
Hon bara skakade på huvudet och jag började bli orolig, så jag räckte mina armar mot henne och drog in henne i en stor varm kram, hon rös till och omfamnade mig och jag kände och hörde hur hon andades in vid mitt bröst.
"Du doftar gott..." mumlade hon och jag skrockade lågt, "jasså?" log jag och hon nickade, kramade mig hårdare och jag kramade henne hårdare med, och vi förblev så sittandes och jag kunde inte hålla mig från att bli orolig,
tänk om något verkligen var fel?
Kaitlyn sa något som fick oss killar att stirra oförstående på henne, Adriana sa något tillbaka och jag förstod då att dom pratade svenska, min oro blev enorm och jag försökte uppfatta deras ansiktsytryck.
Helt plötsligt suckade Kaitlyn och log varmt mot Adriana och sa något som fick Adriana att le hon rätade på sig i min famn och Zayn brast ut i skratt, jag kunde förstå honom, det lät inte bra, svenska var inte alls världens lättaste språk att förstå.
2011-07-27
23:06:00
23:06:00
Chapter 11: Fått en flaska i huvet
Niall presenterade oss för kaitlyn också, tydligen så visste Kaitlyn och Adriana vilka dom var, dom hade vart typ vänner när dom var små.
Kaitlyns perspektiv
Adriana och Liam? Wow. Det hade jag aldrig trott. När vi var mindre, och liksom blev kär.. (ni vet sådär fnitter kär i en mycket äldre kille) så var dem alltid blondiner.. Men tydligen inte nu? Det var gulligt dock. Dem passade grymt bra tillsammans!
Iallafall så var jag och Niall nära varandra hela tiden. Vi promenerade till vårat hotell och allt var så grymt stort här i Los Angeles. Alla var så fint uppklädda typ medans jag gick runt i ett par slitna shorts och ett fult vitt linne.
Killarana var grymt snälla. Förra gången jag träffade dem allihopa var ju i Stockholm, och då var det med massa anda fans, så fick inte snacka med dem som jag gör nu. Dem var hur trevliga som helst. Men som sagt så var jag och Niall mest. Jag vet inte riktigt vad jag skulle säga att vi var. Han hade armen runt mig hela tiden och jag hade armen runt hans midja. Han kysste min kind lite då och då och jag blev röd om kinderna som alltid. Det var mysigt, helt ärligt.
Niall perspektiv
Åh att hon är här. Har saknat henne så mycket och nu var hon här. Med mig. Med armen runt mig. Och höll mig bara nära. Det var nog det bästa som fanns.
Vi kom till hotellet och Paul checkade in åt oss. Jag hade övertalat honom att jag och Kaitlyn skulle få dela rum. Han hade sagt 'Okej, men med två sängar.' Jag hade liksom inte planerat något SÅNT, men förstår att han gör vad som helst för att skydda oss. Iallafall så skulle nog Liam och Adriana dela med, bara att dem inte sagt något. Typiskt Liam.
Vi alla sprang upp och la våra grejer där, sedan började vi fixa iordning oss till galan.
Liams perspektiv
Jag satte mig ner på sängkanten och såg på Adriana som stod vid hall spegeln och sminkade sig, hon var så jäkla vacker att jag blev så osäker i hennes närhet, jag ville att hon skulle vara singel så jag kunde få en chans på henne, men hon hade ju en pojkvän...
Adriana vände sig oroligt bort från spegeln, "var är det?" mumlade hon och kom fram till mig.
Hon ställde sig framför mig vid mina ben och såg ner på mig, och smekte min kind, "varför ser du så ledsen ut?" mumlade hon och böjde sig ner för att ge mig en kram.
"Inget..." mumlade jag.
Hon släppte mig och satte sig bredvid mig, "berätta?" mumlade hon.
Jag skakade på huvudet, och såg på henne.
Vi bara satt där och såg varandra i ögonen, hon bytte ställning och satte sig närmare mig, "säker på att det inte är något?" mumlade hon och såg mig i ögonen.
Jag bara satt där, ostadig, och Adriana såg ner på mina läppar, och det pirrade till inom mig, jag slöt mina ögon, och kysste henne mjukt, hon besvarade min kyss den här gången, jag kände hur hon sakta satte sig upp på sina knän och blev längre än mig, hon la armarna runt min hals och tryckte sig intill mig och lutade sin tyngd mot mig,
Jag la min ena hand vid hennes midja och den andra vid hennes kind, och jag la mig sakta ner på sängen medans våra läppar viskade till varandra.
Det pirrade i min mage, och jag kunde inte låta bli att le, hon gillade mig.
Vi fortsatte kyssas tills vi hörde att det knackade på dörren, hon drog sig undan och jag såg på henne med ett leende, "det där var... annorlunda..." log jag och hon skrattade till.
"Var du inte med en pojkvän?" sa jag sedan och hon såg på mig med höjda ögonbryn.
"Du tror att jag har en pojkvän och åker till LA, för att vara en killes dejt på en gala? Liam sök hjälp!" skrattade hon och kysste mig snabbt på munnen innan hon gick bort till spegeln igen.
Jag log, "så... du är singel?" sa jag och gick bort till henne, ställde mig bakom henne och la varsin hand på varsin sida av hennes midja.
Hon såg mig i ögonen i spegeln, "det beror på..." sa hon.
"på vad?" sa jag oroligt.
"Om du vill vara tillsammans med mig?" sa hon och jag log, "Jag vet inte...." sa jag med en retsam röst och hon skrattade till.
"Aw come on, jag vet att du vill", sa hon lekfullt och drog på lite läppglans på sina fylliga, vackra läppar som var nästan helt oemotståndliga.
Adrianas perspektiv:
"fått en flaska i huvudet, legat sövd på akuten!" Daniel Adams - Rays låt spelades från min mobil, och jag la mitt läppglans i sminkväskan och gick bort till min mobil som stod på soffbordet.
"det är mamma..." sa jag när jag sätt att det var hon.
"jaha... I Sverige?" sa han och jag nickade.
Min mobil slutade ringa och Liam kom fram till mig, "vad är det för ringsignal?" log han.
Kaitlyns perspektiv
Adriana och Liam? Wow. Det hade jag aldrig trott. När vi var mindre, och liksom blev kär.. (ni vet sådär fnitter kär i en mycket äldre kille) så var dem alltid blondiner.. Men tydligen inte nu? Det var gulligt dock. Dem passade grymt bra tillsammans!
Iallafall så var jag och Niall nära varandra hela tiden. Vi promenerade till vårat hotell och allt var så grymt stort här i Los Angeles. Alla var så fint uppklädda typ medans jag gick runt i ett par slitna shorts och ett fult vitt linne.
Killarana var grymt snälla. Förra gången jag träffade dem allihopa var ju i Stockholm, och då var det med massa anda fans, så fick inte snacka med dem som jag gör nu. Dem var hur trevliga som helst. Men som sagt så var jag och Niall mest. Jag vet inte riktigt vad jag skulle säga att vi var. Han hade armen runt mig hela tiden och jag hade armen runt hans midja. Han kysste min kind lite då och då och jag blev röd om kinderna som alltid. Det var mysigt, helt ärligt.
Niall perspektiv
Åh att hon är här. Har saknat henne så mycket och nu var hon här. Med mig. Med armen runt mig. Och höll mig bara nära. Det var nog det bästa som fanns.
Vi kom till hotellet och Paul checkade in åt oss. Jag hade övertalat honom att jag och Kaitlyn skulle få dela rum. Han hade sagt 'Okej, men med två sängar.' Jag hade liksom inte planerat något SÅNT, men förstår att han gör vad som helst för att skydda oss. Iallafall så skulle nog Liam och Adriana dela med, bara att dem inte sagt något. Typiskt Liam.
Vi alla sprang upp och la våra grejer där, sedan började vi fixa iordning oss till galan.
Liams perspektiv
Jag satte mig ner på sängkanten och såg på Adriana som stod vid hall spegeln och sminkade sig, hon var så jäkla vacker att jag blev så osäker i hennes närhet, jag ville att hon skulle vara singel så jag kunde få en chans på henne, men hon hade ju en pojkvän...
Adriana vände sig oroligt bort från spegeln, "var är det?" mumlade hon och kom fram till mig.
Hon ställde sig framför mig vid mina ben och såg ner på mig, och smekte min kind, "varför ser du så ledsen ut?" mumlade hon och böjde sig ner för att ge mig en kram.
"Inget..." mumlade jag.
Hon släppte mig och satte sig bredvid mig, "berätta?" mumlade hon.
Jag skakade på huvudet, och såg på henne.
Vi bara satt där och såg varandra i ögonen, hon bytte ställning och satte sig närmare mig, "säker på att det inte är något?" mumlade hon och såg mig i ögonen.
Jag bara satt där, ostadig, och Adriana såg ner på mina läppar, och det pirrade till inom mig, jag slöt mina ögon, och kysste henne mjukt, hon besvarade min kyss den här gången, jag kände hur hon sakta satte sig upp på sina knän och blev längre än mig, hon la armarna runt min hals och tryckte sig intill mig och lutade sin tyngd mot mig,
Jag la min ena hand vid hennes midja och den andra vid hennes kind, och jag la mig sakta ner på sängen medans våra läppar viskade till varandra.
Det pirrade i min mage, och jag kunde inte låta bli att le, hon gillade mig.
Vi fortsatte kyssas tills vi hörde att det knackade på dörren, hon drog sig undan och jag såg på henne med ett leende, "det där var... annorlunda..." log jag och hon skrattade till.
"Var du inte med en pojkvän?" sa jag sedan och hon såg på mig med höjda ögonbryn.
"Du tror att jag har en pojkvän och åker till LA, för att vara en killes dejt på en gala? Liam sök hjälp!" skrattade hon och kysste mig snabbt på munnen innan hon gick bort till spegeln igen.
Jag log, "så... du är singel?" sa jag och gick bort till henne, ställde mig bakom henne och la varsin hand på varsin sida av hennes midja.
Hon såg mig i ögonen i spegeln, "det beror på..." sa hon.
"på vad?" sa jag oroligt.
"Om du vill vara tillsammans med mig?" sa hon och jag log, "Jag vet inte...." sa jag med en retsam röst och hon skrattade till.
"Aw come on, jag vet att du vill", sa hon lekfullt och drog på lite läppglans på sina fylliga, vackra läppar som var nästan helt oemotståndliga.
Adrianas perspektiv:
"fått en flaska i huvudet, legat sövd på akuten!" Daniel Adams - Rays låt spelades från min mobil, och jag la mitt läppglans i sminkväskan och gick bort till min mobil som stod på soffbordet.
"det är mamma..." sa jag när jag sätt att det var hon.
"svara..." mumlade Liam och jag skakade på huvudet, ", jag kan inte... mina föräldrar tror att jag är hos en kompis", sa jag och han nickade.
"jaha... I Sverige?" sa han och jag nickade.
Min mobil slutade ringa och Liam kom fram till mig, "vad är det för ringsignal?" log han.
Jag log, "Daniel Adams - Ray, en svensk artist", log jag och han nickade.
"Vad sa han då?" sa Liam och smekte min kind.
"Fått en flaska huvudet, legat sövd på akuten", sa jag på engelska och Liam höll tillbaka ett retsamt leende.
"Svenska är ett konstigt språk..." sa han och böjde sig ner och gav mig en snabb kyss.
2011-07-25
13:07:59
13:07:59
chapter 10: Old friends and hugs
"jag skojar inte, älskling", sa hon och strök mig över håret. "JAAAAA!" skrek jag högt, puttade snabbt bort och sprang upp till mitt rum och började packa på direkten.
"Kläder?" sa han.
"Ehm... den svarta?" sa han, "den ser mer... kändis aktig ut", mumlade han och såg ner i sin mobil och jag nickade, "okej då tar jag den", sa jag och la ner den i väskan och la ner två par gråa mjukis, en tshirt, underkläder, sockor, linnen och ett natt linne.
"När går flyget?" sa Daniel och jag såg på klockan, "Om en timma!" sa jag och hängde väskan över axel och jag och Daniel gick bort till hallen, vi drog på oss våra skor, och jackor och mamma kom springandes, "du ska väl inte gå utan att säga hejdå!" sa hon och pussade min kind, "hejdå!"
"Har du allting?" sa Daniel när vi stod vid min gate.
Liams perspektiv:
Människorna kom ut genom dörrarna och jag mötte Adrianas ögon.
Niall presenterade oss för kaitlyn också, tydligen så visste Kaitlyn och Adrina vilka dom var, dom hade vart typ vänner när dom var små.
Adrianas perspektiv:
"vad ska jag ta med mig...?" mumlade jag och såg på Daniel som satt på min säng med sin mobil framför näsan, han tittade motvilligt upp och ryckte på axlarna.
"Kläder?" sa han.
Jag flinade, "bra ide", sa jag och han skrattade till.
"Du ska ju gå på galan, har du kläder till det?" sa han och jag nickade.
"jag har ett par klänningar..." mumlade jag, "vilken ska jag ta.." sa jag och öppnade garderoben och tog fram den blåa klänningen och den svarta, jag höll upp dom framför mig " vilken?" sa jag.
"Ehm... den svarta?" sa han, "den ser mer... kändis aktig ut", mumlade han och såg ner i sin mobil och jag nickade, "okej då tar jag den", sa jag och la ner den i väskan och la ner två par gråa mjukis, en tshirt, underkläder, sockor, linnen och ett natt linne.
Jag la ner ett par svarta klackskor, och ett par converse, sedan satt jag bredvid den och tänket vad jag skulle ta mer.
"Min smink väska!" mumlade jag och gick bort till mitt smink bord och tog den i min hand och gick bort till min väska igen och tryckte ner den i väskan.
"När går flyget?" sa Daniel och jag såg på klockan, "Om en timma!" sa jag och hängde väskan över axel och jag och Daniel gick bort till hallen, vi drog på oss våra skor, och jackor och mamma kom springandes, "du ska väl inte gå utan att säga hejdå!" sa hon och pussade min kind, "hejdå!"
"hejdå", suckade jag.
"Varför har du på dig din goda parfym? du ska bara åka bil?" sa hon frågandes.
jag ryckte på axlarna, "vet inte..." sa jag, "men vi måste åka nu! hejdå! hälsa pappa", sa jag och vi lämmnade lägenheten.
"Har du allting?" sa Daniel när vi stod vid min gate.
Jag nickade, "ja..." sa jag.
Det var första gången jag skulle flyga, och mitt hjärta dunkade hårt i mitt bröst och jag hade svårt att uppfatta orden som lämmnade Daniels mun.
"Hur mår du Addi?" sa Daniel och tog ett stadigt grepp om mig.
"det är okej... jag har aldrig flygigt", sa jag och Daniel såg oroligt på mig, "detta kanske inte var en sådan bra ide ändå..." sa han och jag skakade på huvudet.
"Jodå... jag har allt, jag måste gå nu", sa jag och kramade Daniel.
"Okej, var försiktig, ring om det är något", sa han och jag nickade.
Liams perspektiv:
"deras plan landar om en kvart", sa jag och reste mig upp, "tänk om hon inte kommer? vad gör jag då!?" sa jag och gick runt i cirklar tills Zayn tog tag i min axel, "ta det lungt, hon kommer", sa han och Loui stämmde in.
"Ja... vem vill missa chansen att vara med One Direction en hel helg?" skrattade han och vi alla log.
När deras plan äntligen hade landat så stod jag och Niall vid deras utgång, vi stod nervösa båda två, medans killarna satt en bit bort från oss på en bänk och väntade.
Människorna kom ut genom dörrarna och jag mötte Adrianas ögon.
Jag log stort mot henne, och gick med raska steg mot henne, och hon log också, sträckte ut armarna mot mig och jag sträckte ut mina mot henne, och vi möttes i en stor varm kram.
Vi sa inte ett ord, bara stod och kramades, mitt hjärta slog hårt i mitt bröst och mina sinnen fylldes av henne, det enda jag tänkte på var henne, det ända jag kände var henne, det enda jag kunde känna doften på var hennes parfym, mina ben i kroppen blev mjuka och jag fick svårt för att stå, jag hade saknat henne, och jag som hade trott att hon inte skulle komma, vara kvar i Sverige med sin pojkvän, för gala inbjudan var en vänskaps inbjudan, jag var tvungen att acceptera att vi bara kunde vara vänner.
Adriana la sin hand på min nacke och drog sig undan lite så att vi kunde se varandra i ögonen, "Liam..." mumlade hon och hennes namn fick mitt namn att låta så vackert, det fick mig att vilja rysa.
"Jag har saknat dig..." viskade jag tyst och kysste hennes panna.
Hon gick in i min famn igen och vi fortsatte kramas, sedan drog hon sig undan igen och log.
"kom..." log jag och tog hennes hand och tog med henne till killarna och presenterade dom, även om dom redan visste vem hon var.
Niall presenterade oss för kaitlyn också, tydligen så visste Kaitlyn och Adrina vilka dom var, dom hade vart typ vänner när dom var små.
2011-07-24
18:07:07
18:07:07
Chapter 9: Eminem & iPhone
"Snälla Daniel! Nästa gång Liam kommer till Sverige ska du få träffa han! Kom igen! Inget kommer hända mig!", sa jag med en badsam röst.
Det var Daniels förslag, det värsta är att om mamma och pappa får reda på att jag åkt till LA, skulle de aldrig låta mig komma ut ur huset...
Kaitlyns perspektiv:
"Kate, du har post!" hörde jag mamma ropa från nedervåningen.
Jag tittade upp från min bok, mot dörren och lyssnade på stegen som kom mot mitt rum.
Efter kanske tjugo sekunder, öppnades dörren och mamma kom in, "här", sa hon och räckte mig det.
Jag tog emot det och öppnade det medans jag var lite förvånad över de utländska frimärkena.
"Det är från Niall..." mumlade jag självsäkert.
"Killen från bandet?", sa hon och jag nickade.
"Men hade inte ni bråkat?" sa hon förvånat.
"Jo..." sa jag och öppnade brevet, och läste texten, och som jag sa, så var det från Niall.
"Vad ville han?" sa mamma med ett litet leende, "Han frågar om jag vill komma till LA, för att gå på en gala... Han betalar Hotell, flyg och allt annat sa han", mumlade jag och la ner papret i kuvertet igen och såg upp på mamma.
Hon bet sig i läppen, "Vill du åka?" sa hon och jag såg ner på min säng.
"Jag vet inte..." sa jag.
"Ja eller nej?" mumlade hon och jag följde mönstret på mitt sänglakan med blicken och när slutet kom så tittade jag upp på mamma, "ja", sa jag och var beredd att få ett nej som svar, "Kan jag åka?" sa jag.
Mamma såg på mig, ingen reaktion, hon tänkte, det var så typiskt henne.
"Vi får se, du får ditt svar ikväll", sa hon och jag nickade.
"tack", sa jag.
Tiden gick och jag kunde inte tänka på något annat än Niall. Jag saknade honom och nu när han bjudit in mig så borde han berätta för dem andra i One Direction? Eller?
Jag kollade på datorn ett tag, och gick in på Twitter. Jag kollade mina följare och hade fått konstigt många följare. Juste ja, vad dum jag är. Har ju synts med Niall freaking Horan. Jag gick in och följde dem flesta tillbaka, och då såg jag att just Niall hade följt mig med. Jag log. Jag kollade sedan mina DM's och hade fått en av Niall. Det var värst. Det var ungefär fem dagar gammalt. Juste, den jag aldrig ville läsa för jag var deprimerad. Med ett snabbt klick kom meddelandet upp:
Dear Kaitlyn.
F.
Fö.
För.
Förl.
Förlå.
Förlåt.
Förlå.
Förl.
För.
Fö.
F.
Ja jag slösade tid på det där, för jag är så ledsen. Jag tänker på dig dag ut och dag in. Du betyder så mycket! Jag har inte känt dig alls länge, men när jag ser dig le, eller hör ditt ljuvliga skratt så får jag nästan gåshud. Låter riktigt sjukt, men så är det.. Snälla läs brevet jag skrev till dig, och kom.
Puss, I'm forever yours. ♥
Jag log stort och skrev sedan tillbaka:
Av vad gullig du är! Ja jag kommer till dig, vi ses då.. :)
Jag kollade på klockan, hon var ungefär 18:28. Det var mat snart, då skulle jag få reda på om jag kunde åka eller inte. Jag sprang ner med världens största leende på läpparna, och min bror Anthon som är 15 kollade på mig.
"Vad fan är det med dig?" frågade han och mamma slog till honom löst i bakhuvudet, "Varför svär du för?"
"Förlåååååt mamma", sa han och himlade med ögonen. Jag bara log och satte mig sedan ner.
"Gubben, hon är kär", sa min pappa och satte sig ner jämte honom, som flinade, "woohooo, vem?" sa Anthon och blinkade med ena ögat. "Men käften med dig.. Jag är inte kär i någon", sa jag till försvar och tog upp min iPhone för att få dem sluta snacka med mig.
"Det är hon, Anthon. Grymt. I en liten sångare, i en pojkgrupp", sa min mamma och jag hörde ett flin bakom hennes ord som fick mig att rodna, "ÅH vad fan Kaitlyyyyn! Glöm dina drömmar nuuuu, du kommer inte ha chans på någon av dem!" sa Anthon och jag var skit nära på att slå till honom.
"Det har hon visst", försvarade min mamma och jag kollade snabbt upp. "För hon ska till L.A. och träffa honom", sa hon och mina ögon blev stora, och flög upp ur stolen och kramade henne jätte hårt, "Åh mamma mamma mamma mamma mamma mamma jag älska dig jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig säg att du inte skojar?!" sa jag och log större än någonsin. "jag skojar inte, älskling", sa hon och strök mig över håret. "JAAAAA!" skrek jag högt, puttade snabbt bort och sprang upp till mitt rum och började packa på direkten.
"My Darling, I don´t want you to ever leave me, My Darling, you and me are ment to be together".
"Sänk!" hörde jag Daniel ropa från rummet bredvid.
Jag suckade och höjde, rappade med i låten med ett litet leende, jag kunde inte sluta le över att jag och Daniel lyckats lura mamma och pappa, med att säga att jag ska sova hos en kompis utan för Göteborg Lördag, Söndag och kommer hem på Måndag.
Men egentligen ska jag ju åka till LA.
Det var Daniels förslag, det värsta är att om mamma och pappa får reda på att jag åkt till LA, skulle de aldrig låta mig komma ut ur huset...
Kaitlyns perspektiv:
"Kate, du har post!" hörde jag mamma ropa från nedervåningen.
Jag tittade upp från min bok, mot dörren och lyssnade på stegen som kom mot mitt rum.
Efter kanske tjugo sekunder, öppnades dörren och mamma kom in, "här", sa hon och räckte mig det.
Jag tog emot det och öppnade det medans jag var lite förvånad över de utländska frimärkena.
"Det är från Niall..." mumlade jag självsäkert.
"Killen från bandet?", sa hon och jag nickade.
"Men hade inte ni bråkat?" sa hon förvånat.
"Jo..." sa jag och öppnade brevet, och läste texten, och som jag sa, så var det från Niall.
"Vad ville han?" sa mamma med ett litet leende, "Han frågar om jag vill komma till LA, för att gå på en gala... Han betalar Hotell, flyg och allt annat sa han", mumlade jag och la ner papret i kuvertet igen och såg upp på mamma.
Hon bet sig i läppen, "Vill du åka?" sa hon och jag såg ner på min säng.
"Jag vet inte..." sa jag.
"Ja eller nej?" mumlade hon och jag följde mönstret på mitt sänglakan med blicken och när slutet kom så tittade jag upp på mamma, "ja", sa jag och var beredd att få ett nej som svar, "Kan jag åka?" sa jag.
Mamma såg på mig, ingen reaktion, hon tänkte, det var så typiskt henne.
"Vi får se, du får ditt svar ikväll", sa hon och jag nickade.
"tack", sa jag.
Tiden gick och jag kunde inte tänka på något annat än Niall. Jag saknade honom och nu när han bjudit in mig så borde han berätta för dem andra i One Direction? Eller?
Jag kollade på datorn ett tag, och gick in på Twitter. Jag kollade mina följare och hade fått konstigt många följare. Juste ja, vad dum jag är. Har ju synts med Niall freaking Horan. Jag gick in och följde dem flesta tillbaka, och då såg jag att just Niall hade följt mig med. Jag log. Jag kollade sedan mina DM's och hade fått en av Niall. Det var värst. Det var ungefär fem dagar gammalt. Juste, den jag aldrig ville läsa för jag var deprimerad. Med ett snabbt klick kom meddelandet upp:
Dear Kaitlyn.
F.
Fö.
För.
Förl.
Förlå.
Förlåt.
Förlå.
Förl.
För.
Fö.
F.
Ja jag slösade tid på det där, för jag är så ledsen. Jag tänker på dig dag ut och dag in. Du betyder så mycket! Jag har inte känt dig alls länge, men när jag ser dig le, eller hör ditt ljuvliga skratt så får jag nästan gåshud. Låter riktigt sjukt, men så är det.. Snälla läs brevet jag skrev till dig, och kom.
Puss, I'm forever yours. ♥
Jag log stort och skrev sedan tillbaka:
Av vad gullig du är! Ja jag kommer till dig, vi ses då.. :)
Jag kollade på klockan, hon var ungefär 18:28. Det var mat snart, då skulle jag få reda på om jag kunde åka eller inte. Jag sprang ner med världens största leende på läpparna, och min bror Anthon som är 15 kollade på mig.
"Vad fan är det med dig?" frågade han och mamma slog till honom löst i bakhuvudet, "Varför svär du för?"
"Förlåååååt mamma", sa han och himlade med ögonen. Jag bara log och satte mig sedan ner.
"Gubben, hon är kär", sa min pappa och satte sig ner jämte honom, som flinade, "woohooo, vem?" sa Anthon och blinkade med ena ögat. "Men käften med dig.. Jag är inte kär i någon", sa jag till försvar och tog upp min iPhone för att få dem sluta snacka med mig.
"Det är hon, Anthon. Grymt. I en liten sångare, i en pojkgrupp", sa min mamma och jag hörde ett flin bakom hennes ord som fick mig att rodna, "ÅH vad fan Kaitlyyyyn! Glöm dina drömmar nuuuu, du kommer inte ha chans på någon av dem!" sa Anthon och jag var skit nära på att slå till honom.
"Det har hon visst", försvarade min mamma och jag kollade snabbt upp. "För hon ska till L.A. och träffa honom", sa hon och mina ögon blev stora, och flög upp ur stolen och kramade henne jätte hårt, "Åh mamma mamma mamma mamma mamma mamma jag älska dig jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig säg att du inte skojar?!" sa jag och log större än någonsin. "jag skojar inte, älskling", sa hon och strök mig över håret. "JAAAAA!" skrek jag högt, puttade snabbt bort och sprang upp till mitt rum och började packa på direkten.
2011-07-22
23:58:25
23:58:25
Chapter 8: Please
Hon la armen om min midja och kramade mig, "berätta vad som har hänt.." viskade hon och jag andades ut, berättade allt. Om Liam, One Direction och Josh.
"Adriana, du har post", sa min bror som stod i dörr öppningen och såg på mig.
"Det står ditt namn... det verkar vara utomlands, det är inte svenska frimärken", sa han undrande.
"Nej! Daniel! Lägg av!" sa jag och försökte ta det ifrån honom.
"Om du inte berättar för mamma och pappa.." sa jag och han log, "jadå", sa han och jag visste att han ljög.
"Jag ska inte säga något..." sa han allvarligt.
"Du kysste en kille från ett pojkband du känt i knappt en vecka!?" sa han och jag nickade.
"Ja..." sa jag tyst och svalde.
"okej... men ska jag vara ärlig mot dig, så tror jag inte mamma eller pappa låter dig åka till LA..." sa han och jag suckade, "jag vet", sa jag och såg ner i marken.
"Kan inte du snälla... försöka prata med dom?" sa jag och ställde mig framför Daniel.
Han suckade, "aja... ska göra mitt bästa..." sa han och såg ner i marken.
"Adriana, du har post", sa min bror som stod i dörr öppningen och såg på mig.
Jag såg upp från data skärmen på honom och min blick gled iväg till hans hand där han höll ett vitt kuvert, "Jag får se", sa jag och reste mig upp, och gick bort till han och han räckte mig brevet.
"Det står ditt namn... det verkar vara utomlands, det är inte svenska frimärken", sa han undrande.
Jag skrattade till utan glädje, "Undrar vem det kan vara från..." sa jag ironiskt.
"Vet du vem det är från?" sa han och jag nickade, skulle precis riva sönder det men han tog det ifrån mig, "Jag vill se vem det är", sa han och vände sig om och öppnade det.
"Nej! Daniel! Lägg av!" sa jag och försökte ta det ifrån honom.
Det enda problemet var att han var längre än mig, starkare än mig och jag hade ingen chans att ta brevet ifrån honom.
"Det står på engelska", log han, "vem är han?" sa han med ett flin.
Jag slog till han på armen, "Daniel ge mig det!" gapade jag och han skrattade till, och gav mig det, "Men läs högt då", sa han och jag nickade.
"Om du inte berättar för mamma och pappa.." sa jag och han log, "jadå", sa han och jag visste att han ljög.
Men jag läste det högt ändå.
"Hej Addi! Jag behövde en dejt till galan i Los Angeles på lördag, och jag har ingen att gå med, och jag hade gärna velat gå med dig, det enda du behöver göra är att packa dina grejer, jag betalar flyget och hotellet.
Jag och säkerhets vakten hämtar dit på flygplatsen i LA, och sedan följer du med oss till hotelet, där vi gör iordning oss, och sedan bär det av till galan! jag hoppas att du vill följa med!
Love Liam."
"Vem är Liam?" sa Daniel och rynkade på pannan bekymrat.
Jag skakade bara på huvudet, "Killen som var här för någon dag sedan..." sa jag.
"Han med brunt hår?" sa Daniel och jag nickade, "ja", sa jag.
"vadå... är du tillsammans med han!?" sa Daniel och satte sig ner i min säng och jag satte mig ner bredvid honom, "nej... jag, var tillsammans med Josh, men asså... Daniel jag dödar dig om du berättar för mamma och pappa", sa jag allvarligt.
"Jag ska inte säga något..." sa han allvarligt.
"Jo... asså, Liam är en kille från ett pojkband från England, och ... jag städade i deras svit förra veckan, och... jag och Liam snackade ganska mycket, och en dag... kysste han mig... det var dagen då jag sa upp mig", sa jag och såg ner på sängen, "jag visste att det var fel av mig att kyssa Liam när jag var tillsammans med Josh", sa jag och suckade, "Men Josh har fått reda på det och har dumpat mig", mumlade jag och det högg i mitt hjärta.
"Du kysste en kille från ett pojkband du känt i knappt en vecka!?" sa han och jag nickade.
"eller... jag kysste aldrig tillbaka..." sa jag och suckade.
"Hade du gjorde det om det inte var för Josh då?" sa Daniel och jag stirrade tomt framför mig, sedan så såg jag runt i mitt rum, letade efter en punkt att stirra på.
"Ja..." sa jag tyst och svalde.
"okej... men ska jag vara ärlig mot dig, så tror jag inte mamma eller pappa låter dig åka till LA..." sa han och jag suckade, "jag vet", sa jag och såg ner i marken.
"Och jag låter dig inte gå!" sa han med ett snett leende, "först och främst litar jag inte på den killen! Och sedan så kan du inte åka till LA för att gå på en gala med en kändis", sa han och reste sig upp från min säng.
"Kan inte du snälla... försöka prata med dom?" sa jag och ställde mig framför Daniel.
"Varför då...?" sa han och såg förvånat på mig.
"För att... Snälla? daniel snälla? Jag har hjälpt dig en massor", mumlade jag och han bara suckade.
"Du kan inte åka själv..." sa han.
"Snälla Daniel! Nästa gång Liam kommer till Sverige ska du få träffa han! Kom igen! Inget kommer hända mig!", sa jag med en badsam röst.
Han suckade, "aja... ska göra mitt bästa..." sa han och såg ner i marken.
2011-07-19
14:55:33
14:55:33
Chapter 7: Boyfriend girlfriend.
"Inte mer än ett fan? Jag trodde fan jag var någonting för dig. En vänn. Men det är jag tydligen inte. Hejdå", sa hon och sprang iväg.
"Aja, men vi ses snart igen", sa Harry och vi gick in i en grupp kram.
"killar, mitt plan går snart", skrattade Niall.
Vi höll kvar honom, "vi ses snart?" log jag och dom nickade, "Vi hörs också", log jag sedan.
Vi följde med Niall till hans gate, han gick på planet med en vik mot oss, och då var vi bara fyra, "Tjaa... vi kanske ska dra till våran buss..." sa jag och killarna nickade.
Niall åkte till Irland, och vi skulle ta bussen hem, jag skulle gå av först vid min hemstad, Wolverhampton, därefter ska Louis av, sedan Harry och sedan Zayn.
Vi satte oss i bussen, längstbak, vi satt bredvid varandra och pratade lite.
Efter att vi hade åkt genom buss i fyra timmar,var vi framme vid min hemstad Wolverhampton, jag sa hej då till killarna och tog mina väskor och gick av bussen medans jag vinkade hej då till alla.
Jag drog med mig mina väsker till en taxi, jag hittade den ganska snabbt.
Jag satte mig där bak, satte i hörlurarna i öronen, och slöt mina ögon, jag var så jäkla trött.
tröttheten kom snabbt ikapp, och jag kände hur tröttheten omfamnade mina sinnen, och jag sommnade.
"Du... grabben vi är framme..." hörde jag en brittisk röst säga, jag öppnade mina ögon och mötte hans blick, han satt vänd i framsätet och såg på mig, och jag kom på var jag var, " vi är framme", upprepade han.
Jag kved till och gäspade, "Jaha... oj, förlåt att jag sommna..." mumlade jag och tog fram min plånbok, "Hur mycket blir det?" sa jag.
"9,44 pund", sa han och jag nickade och gav han pengarna och gick sedan ut ur taxin och tog med mig mina väskor.
Han körde iväg snabbt och jag såg mot mitt hem, jag var hemma.
Huset var precis som jag lämmnat det, stort, vitt, och trädgården var fin puttsad, precis som allt annat, pappas BMW och mammas mercedez stod på uppfarten.
Jag log lite för mig själv och bar med mig mina väskor till dörren, jag log för mig själv medans jag öppnade dörren.
"Jag är hemma!" ropade jag.
Adrianas perspektiv:
Jag kunde inte sluta tänka på honom, det enda som spelades i mitt huvud när jag kysste Josh var Liams läppar mot mina, varje gång jag kramade en kille tänkte jag på Liam, varje kväll låg jag vaken till halv fyra och tänkte på Liam, vad gjorde han? Hur mådde han? saknade han mig? gillade han mig? Hur hade han det i England nu?
Sedan på morgonen vaknade jag vid halv tio för att åka till mitt nya jobb, en glass bar min kompis mamma äger.
Jag jobbade där under de långa dagarna, och Josh kom någon gång förbi med kompisar, men stack snabbt igen.
Min kompis, Felicia, var ett One Direction fan, hon brukade spela deras musik, och varje gång Liam sjöng, fick jag en klump i magen av skam och skuldkänslor.
Dels för att ingen visste om att jag hållt på med Liam, inte ens mina bästa vänner, och dels för att jag bara stack från Liam, sedan när han kom hem till mig, sket jag i honom.
Så fort jag hade rast, var klockan halv ett, jag gick och satte mig vid ett bord och tog upp min mobil och såg att jag hade fått ett sms.
"I miss you..." hade Liam skrivit, jag suckade, läste sms:et om och om igen, medans saknade växte sig inombords.
"Addi", hörde jag Josh ropa.
Jag tittade upp och såg att han var påväg mot mig, "Hej", log jag.
"vi måste prata..." sa han och satte sig ner framför mig.
"Om vadå?" sa jag och kollade på honom.
"Jag märker att det är något", svarade han och gick mot mig, "men vad vet jag inte.. Berätta"
"Vad snackar du om? det är inget..." sa jag ganska tyst. Vi båda visste att jag ljöd, eftersom att jag var en så dålig lögnare.
"Det är visst något!" röt han och jag kollade skräckslaget på honom.
"Varför så arg?" sa jag tyst och kollade ner. Han slet upp mig ansikte och tvingade mig kolla in i hans ögon.
"Är det en annan kille?!" sa han. Jag skakade på huvudet, "Är du otrogen? Är det det det är?" skrek han.
"Nej Josh jag svär! Jag är inte otrogen!"
"det är den där killen... eller hur?" sa han och rätade på sig.
Det var nu jag märkte att det var döds tyst i resturangen, alla blickar var vända mot oss, "Josh... nej", sa jag och han började backa ifrån mig, "Jag gör slut..." sa han och gick därifrån.
Jag kunde inte förlora honom, så jag sprang snabbt efter, jag kom ikapp han precis när han lämmnat glass baren, jag tog tag i hans arm och vände honom mot mig, "Nej Josh, nej!" sa jag, "Snälla... jag har inte vart otrogen", sa jag medans tårarna rann.
"Förklara sanningen till att hotell killen kom hem till dig!? Va!?" sa han.
"JAg vet inte hur han fick min adress! Vi var vänner! Okej! Sedan kysste han mig! Men jag stack!" skrek jag och Josh stirrade på mig.
"Jag visste det... jävla slampa.." viskade han och orden var hårda, slog mot mitt hjärta, jag sänkte mina armar och bara stirrade på honom, "är jag en slampa?" sa jag med en tyst och död röst.
Han bara nickade, "Jag vill aldrig mer se dig."
Sedan gick han.
Tårarna rann ner för mina kinder och jag kunde inte sluta gråta, "addi..." hörde jag Felicia säga.
Jag vände mig om och hon närmade sig mig med utsträckta armar, och gav mig en kram, "jag har pratat med mamma... vi går hem till dig... hon klarar sig..." viskade hon.
Jag nickade tacksamt och vi gick bort till min moppe, hon sa att hon kunde köra mig och jag gick med på det, jag orkade inte tänka.
Så fort vi kom hem till mig, ledde Felicia mig till mitt rum, jag la mig direkt på sängen, och Felicia kom och la sig ner bredvid mig.
Hon la armen om min midja och kramade mig, "berätta vad som har hänt.." viskade hon och jag andades ut, berättade allt. Om Liam, One Direction och Josh.
10 kommentarer inann nästa..
2011-07-19
10:00:48
10:00:48
Chapter 6: JLS & Fighting, again.
"Jag vet inte, han ville väl inte störa eller något", sa jag och Josh nickade, "Okej", sa han.
Liams perspektiv:
Liams perspektiv:
Idag var dagen då vi skulle åka hem, jag hade fortfarande inte snackat något med Adriana. Jag saknade henne. Mycket. Grymt mycket. Alldeles för mycket. Känner att jag skulle kunna göra vad som helst för att träffa henne igen. Bara i någon sekund. Jag kollade runt lite, såg att killarna sov fortfarande. Niall hade hittat tjej också, det var lite kul. Undrar om killarna börjat misstänka något? Nej.
Let's just get back together, we should've never broke up, they're telling me that my heart wont beat again.
Jag hörde Nialls telefon ringa, och jag hoppade till den för att inte låta den vecka killarna. Jag såg namnet Kaitlyn på displayen och svarade lite försiktigt.
"Ehm.. Nialls telefon, Liam?", svarade jag och hörde henne skratta till lite, "Hej, Liam.. Eh.. Är Niall där? Eller han kanske sover fortfarande?", sa hon och jag skrattade lågt, "jo, han och dem andra sover i en hög men jag kan väcka honom åt dig om du vill?", frågade jag. Jag hörde hur det brusade till i telefonen medans hon nickade, "ja tack", sa hon.
Jag kollade på killarna, la ifrån mig mobilen på sängbordet, och skrek sedan, "NIALL VAKNA! KAITLYN I TELEFON!" Niall flög upp ur sängen, och kollade argt på mig. "Är du helt dum i huvudet? Håll käften om henne!" skrekviskade han och tog sedan telefonen.
Kaitlyn
Nialls perspektiv
"Hej!", svarade jag när jag gått ut ur rummet, "hej, eh.. förlåt om jag väckte dig", sa hon och skrattade lite. "Nej det är okej. Klockan är ju 10 så det var en bra tid", svarade jag och log. "Okej så.. Det är sista dagen du kommer kunna umgås va?" frågade hon. Jag mm:ade som ett var och bet mig i läppen. "Tänkte om vi kunde träffas?" frågade hon sedan. "Nu? Eh visst. Måste bara duscha och sådant innan", svarade jag. "Okej, så.. om en halvtimme?" sa hon och jag hörde ett leende när hon sa det. "visst, glassbaren?" log jag. "Glassbaren", upprepade hon lite tystare och la sedan på.
Jag flög in till badrummet och duschade snabbt. Shampoo. Ur med det. Klar! Jag torkade snabbt håret med en handduk, drog på mig kläderna och kollade mig i spegeln. Det var något som fattades. Jag granskade mig själv och kom sedan på. Håret. Jag drog fram gelén ur skåpe och fixade det lite snabbt också. Det såg bra ut, faktiskt.
Jag gick ut ur badrummet lite tyst för att inte väcka dem andra. Jag la min blackberry i fickan och gick sedan ut ur hotellet. Det första jag såg var fans. Fans fans och fans. Jag tog lite bilder med dem och sedan sprang jag till en glassbar där jag och Kaitlyn skulle träffas.
Jag hade ett par glasögon på mig så ingen skulle känna igen mig. Jag såg Kaitlyn komma, och såg henne kolla på mig. Men hon bara kollade bort och smsade istället. Jag skrattade lågt för mig själv. Dem kanske funkade bättre än vad jag trodde.
Jag sprang dit och tog händerna över hennes ögon.
"Guess who?" sa jag och flinade. "Hm.." sa hon, "Tomten eller något? hörde att han skulle komma till stan" jag skrattade lite, tog bort händerna och kysser henne snabbt på kinden bakifrån. Hon vände sig om och log mot mig, "Hej!"
Let's just get back together, we should've never broke up, they're telling me that my heart wont beat again.
Jag hörde Nialls telefon ringa, och jag hoppade till den för att inte låta den vecka killarna. Jag såg namnet Kaitlyn på displayen och svarade lite försiktigt.
"Ehm.. Nialls telefon, Liam?", svarade jag och hörde henne skratta till lite, "Hej, Liam.. Eh.. Är Niall där? Eller han kanske sover fortfarande?", sa hon och jag skrattade lågt, "jo, han och dem andra sover i en hög men jag kan väcka honom åt dig om du vill?", frågade jag. Jag hörde hur det brusade till i telefonen medans hon nickade, "ja tack", sa hon.
Jag kollade på killarna, la ifrån mig mobilen på sängbordet, och skrek sedan, "NIALL VAKNA! KAITLYN I TELEFON!" Niall flög upp ur sängen, och kollade argt på mig. "Är du helt dum i huvudet? Håll käften om henne!" skrekviskade han och tog sedan telefonen.
Kaitlyn
Nialls perspektiv
"Hej!", svarade jag när jag gått ut ur rummet, "hej, eh.. förlåt om jag väckte dig", sa hon och skrattade lite. "Nej det är okej. Klockan är ju 10 så det var en bra tid", svarade jag och log. "Okej så.. Det är sista dagen du kommer kunna umgås va?" frågade hon. Jag mm:ade som ett var och bet mig i läppen. "Tänkte om vi kunde träffas?" frågade hon sedan. "Nu? Eh visst. Måste bara duscha och sådant innan", svarade jag. "Okej, så.. om en halvtimme?" sa hon och jag hörde ett leende när hon sa det. "visst, glassbaren?" log jag. "Glassbaren", upprepade hon lite tystare och la sedan på.
Jag flög in till badrummet och duschade snabbt. Shampoo. Ur med det. Klar! Jag torkade snabbt håret med en handduk, drog på mig kläderna och kollade mig i spegeln. Det var något som fattades. Jag granskade mig själv och kom sedan på. Håret. Jag drog fram gelén ur skåpe och fixade det lite snabbt också. Det såg bra ut, faktiskt.
Jag gick ut ur badrummet lite tyst för att inte väcka dem andra. Jag la min blackberry i fickan och gick sedan ut ur hotellet. Det första jag såg var fans. Fans fans och fans. Jag tog lite bilder med dem och sedan sprang jag till en glassbar där jag och Kaitlyn skulle träffas.
Jag hade ett par glasögon på mig så ingen skulle känna igen mig. Jag såg Kaitlyn komma, och såg henne kolla på mig. Men hon bara kollade bort och smsade istället. Jag skrattade lågt för mig själv. Dem kanske funkade bättre än vad jag trodde.
Jag sprang dit och tog händerna över hennes ögon.
"Guess who?" sa jag och flinade. "Hm.." sa hon, "Tomten eller något? hörde att han skulle komma till stan" jag skrattade lite, tog bort händerna och kysser henne snabbt på kinden bakifrån. Hon vände sig om och log mot mig, "Hej!"
Vi gav varandra en kram, och sedan gick vi in till glass baren tillsammans,vi beställde varsin glass, och sedan satte vi oss ner vid ett bord.
"Så... När åker ni?"sa hon och åt av sin glass.
Jag såg på klockan, den var halv elva, "Vi åker halv två typ", sa jag och hon nickade.
"Okej..." mumlade hon, "När kommer du nästa gång..?" sa hon lite tyst.
Jag såg på henne och hon såg ner i bordet ledsamt, jag fick skuldkänslor, , " jag vet inte..." sa jag.
"Niall! Är du med en tjej igen?" hörde jag Zayns röst säga från ingången, både jag och Kaitlyn tittade upp och såg på killarna som stod vid dörr öppningen.
"Nejmen, är det inte samma tjej som sist?" sa Louis med ett flörtigt leende och satte sig ner bredvid henne och la armen på soff stödet bakom henne.
Zayn, Harry och Liam kom och satte sig också ner vid oss.
"Hej, jag är Louis", log han mot henne.
"Jag är Kaitlyn", log hon, "trevligt att träffa dig."
Louis log, "Detta är Harry, Zayn och Liam", sa han och presenterade dom.
Jag bara satt och såg ner i bordet.
"vem är detta då Niall?" sa Zayn med ett lekfullt leende och nickade mot Kaitlyn.
Jag bara skakade på huvudet, "Inte det du tror... Hon är ett fan..." sa jag försiktigt och Kaitlyn suckade.
"Du har ju träffat henne ett par gånger?" sa Harry med en förvånad blick.
"Ja... men hon har hittat mig ett par gånger..." sa jag och Kaitlyn borde in sin blick i mig.
"Ahh... okej, men vi drar killar..." sa Liam och reste sig upp, "Niall, du kan komma sedan om du vill..." sa han och jag nickade.
Dem började gå ifrån och Kaitlyn kollade argt på mig.
"När ska lögnen sluta?" sa hon och ställde sig upp, "Men Kaitlyn du förstår inte! Jag KAN inte vara något mer med dig!"
Dem började gå ifrån och Kaitlyn kollade argt på mig.
"När ska lögnen sluta?" sa hon och ställde sig upp, "Men Kaitlyn du förstår inte! Jag KAN inte vara något mer med dig!"
"Inte mer än ett fan? Jag trodde fan jag var någonting för dig. En vänn. Men det är jag tydligen inte. Hejdå", sa hon och sprang iväg.
2011-07-17
14:04:00
14:04:00
Chapter 5: Who is the guy?
Ytter dörren öppnades och jag lyssnade efter vem det var, jag hörde Nialls röst, och någons tjej, jag spetsade öronen blev och blev nyfiken.
"hallå?" ropade Niall.
"Niall..." mumlade jag, "vem är hon?" fortsatte jag och Niall stelnade till och släppte tjejens hand.
"Eh..." började han och bet sig i läppen, sedan såg han ner i marken och tog ett grepp om tjejens hand, "det här är en tjej jag har träffat ..." mumlade han vidare.
Jag bara såg på honom, han hade precis som jag börjat gilla en tjej, utan att vi får.
Niall släppte tjejens hand snabbt igen och såg på mig, medans han kom fram till mig, "Snälla Liam... Berätta inte", sa han och sedan höjde han på ögonbrynen.
"Har du gråtit?" sa han förvånat och jag höjde snabbt händerna till mina ögon och torkade dom, "Eh, va nej.." sa jag och Niall såg misstänksam ut.
"Vad har hänt...?" sa han och la handen på min axel.
Jag skakade på huvudet, "Inget..." mumlade jag.
Han nickade lite stelt, "Säker? Du kan berätta..." sa han och ledde mig till soffan.
Vi satte oss ner bredvid varandra och jag stirrade på marken, "Du vet tjejen... som städade?" sa jag tyst.
Niall svarade inte, så jag tittade upp på han och såg att han nickade.
"Jo... vi kysstes..." sa jag och bet mig i läppen.
"Varför gråter du för det? Det är väl något bra?Var är hon?" log han.
"Hos sin pojkvän", sa jag kort.
Nialls leende försvan, "oj... jaha..." sa han och jag nickade, "precis..." mumlade jag vidare.
Han blev tyst och såg ner i marken, "Hon är inte singel?" sa han lågt.
Jag skakade på huvudet, "Hon är med en annan..." mumlade jag efter ett tag, sedan reste jag mig upp, ställde mig framför Nialls tjej och räckte fram handen, "Liam", log jag och hon tog tag i min hand och log, "Kaitlyn", svarade hon och jag log, sedan släppte jag hennes hand och gick in till sovrummet, la mig ner på sängen och slöt mina ögon, och sommnade, trots att klockan var cirka sju på kvällen.
Han blev tyst och såg ner i marken, "Hon är inte singel?" sa han lågt.
Jag skakade på huvudet, "Hon är med en annan..." mumlade jag efter ett tag, sedan reste jag mig upp, ställde mig framför Nialls tjej och räckte fram handen, "Liam", log jag och hon tog tag i min hand och log, "Kaitlyn", svarade hon och jag log, sedan släppte jag hennes hand och gick in till sovrummet, la mig ner på sängen och slöt mina ögon, och sommnade, trots att klockan var cirka sju på kvällen.
När jag vaknade nästa morgon så var det av att Zayn väckte mig, vi alla fixade oss snabbt och sedan åkte vi till studion för att göra musik.
Jag satte mig direkt i soffan så fort vi kom fram, jag tog upp min telefon och vi väntade på att Niall skulle äta upp sin frukost han tagigt med.
"Vart har du körkorts boken?" log Zayn och putte till mig i sidan.
Jag log, "I väskan faktiskt", sa jag med ett leende.
"Du får plugga, du är snart arton", log han och jag log tillbaka, "Jag måste fixa det", sa jag.
Dagen i studion gick ganska snabbt när vi kom hem var klockan redan halv sex, vi åt mat och sedan satte vi oss alla vid TV, och jag tog fram boken för att plugga.
Adrianas perspektiv:
Jag la mig ner i sängen så fort jag kom hem från Josh, min pojkvän, vi hade tittat på film och myst, men under varje kyss och kram, kunde jag inte undgå att tänka på Liam, sedan han hade kysst mig hade jag bara tänkt på honom, vad jag än gjorde, jag låg vaken på nätterna med att veta, han kommer åka snart hem och vi kommer aldrig träffas igen.
Jag la mig på mage, och tänkte tillbaka på när han kom in genom dörren, så fort jag såg att det var han, blev jag stel, men ändå lättad på samma gång.
Dörren öppnades och jag tittade dit av en reaktion, jag såg först inte vem det var, för att ljuset från hallen bländade mig.
Jag kisade med ögonen och kunde sedan urskilja Liam i mörkret, jag stelnade till och mina ögon blev stora.
"Ehm... Hej..." mumlade han och fäste blicken vid Josh.
"Hej..." viskade jag tyst i Joshs famn.
Han såg chockad, förvånad och sårad ut, hans ögon var sorgsna, och han öppnade munnen, men fick inte fram ett ord först, men när han försökte igen hörde jag hur han viskade, "Är det där din pojkvän?"
Josh nickade, "Ja", sa han och jag fick skuld känslor.
"okej förlåt för att jag störde då.." viskade han och hans röst bröts i slutet av meningen.
Han nickade och backade sedan, och lämmnade rummet snabbt.
Josh och jag satt kvar stela och tysta, det enda som hördes var twilight i mitt rum, röster från min brors rum.
"Vem var killen?" sa Josh och jag hörde hur arg han var i rösten.
"En kille som sov på hotellet jag jobbade på", sa jag och såg på TV.
"Jobbade?" sa han och jag såg på honom.
"Mm..." nickade jag.
Han såg på mig ett tag, sedan så rätade han på sig så att vi inte rörde varandra mer, "Varför sa du upp dig?" sa han och jag ryckte på axlarna.
"Personliga själ..." sa jag tyst.
"Så personliga att du inte ens kan berätta för mig?" log han och jag skrattade till.
"Faktiskt", log jag.
Han log sitt fina leende, "Men varför kom killen hit?" sa han.
Jag ryckte på axlarna, "Vi var kompisar, och jag sa aldrig att jag sa upp mig..." sa jag och Josh nickade.
"Varför fråga han inte varför du inte var på jobbet? Utan fråga varför jag var din pojkvän?" sa han och jag suckade.
Josh var aldrig rädd för att fråga.
"Jag vet inte, han ville väl inte störa eller något", sa jag och Josh nickade, "Okej", sa han.
Adrianas perspektiv:
Jag la mig ner i sängen så fort jag kom hem från Josh, min pojkvän, vi hade tittat på film och myst, men under varje kyss och kram, kunde jag inte undgå att tänka på Liam, sedan han hade kysst mig hade jag bara tänkt på honom, vad jag än gjorde, jag låg vaken på nätterna med att veta, han kommer åka snart hem och vi kommer aldrig träffas igen.
Jag la mig på mage, och tänkte tillbaka på när han kom in genom dörren, så fort jag såg att det var han, blev jag stel, men ändå lättad på samma gång.
~~
Dörren öppnades och jag tittade dit av en reaktion, jag såg först inte vem det var, för att ljuset från hallen bländade mig.
Jag kisade med ögonen och kunde sedan urskilja Liam i mörkret, jag stelnade till och mina ögon blev stora.
"Ehm... Hej..." mumlade han och fäste blicken vid Josh.
"Hej..." viskade jag tyst i Joshs famn.
Han såg chockad, förvånad och sårad ut, hans ögon var sorgsna, och han öppnade munnen, men fick inte fram ett ord först, men när han försökte igen hörde jag hur han viskade, "Är det där din pojkvän?"
Josh nickade, "Ja", sa han och jag fick skuld känslor.
"okej förlåt för att jag störde då.." viskade han och hans röst bröts i slutet av meningen.
Han nickade och backade sedan, och lämmnade rummet snabbt.
Josh och jag satt kvar stela och tysta, det enda som hördes var twilight i mitt rum, röster från min brors rum.
"Vem var killen?" sa Josh och jag hörde hur arg han var i rösten.
"En kille som sov på hotellet jag jobbade på", sa jag och såg på TV.
"Jobbade?" sa han och jag såg på honom.
"Mm..." nickade jag.
Han såg på mig ett tag, sedan så rätade han på sig så att vi inte rörde varandra mer, "Varför sa du upp dig?" sa han och jag ryckte på axlarna.
"Personliga själ..." sa jag tyst.
"Så personliga att du inte ens kan berätta för mig?" log han och jag skrattade till.
"Faktiskt", log jag.
Han log sitt fina leende, "Men varför kom killen hit?" sa han.
Jag ryckte på axlarna, "Vi var kompisar, och jag sa aldrig att jag sa upp mig..." sa jag och Josh nickade.
"Varför fråga han inte varför du inte var på jobbet? Utan fråga varför jag var din pojkvän?" sa han och jag suckade.
Josh var aldrig rädd för att fråga.
"Jag vet inte, han ville väl inte störa eller något", sa jag och Josh nickade, "Okej", sa han.
~~
2011-07-15
00:33:00
00:33:00
Chapter 4: Ice Cream & Twilight
"För jag inte kan falla för någon... Jag får inte... Det är inte bra", sa jag och bet mig i läppen. Hon nickade förstående och kollade ner.
Vi stod tysta och såg på varandra, "Hur blir det nu?" sa hon och jag ryckte på axlarna och gick fram till henne.
Jag slog hennes nummer på mobilen, la den mot örat och hörde att det ringde.
Det plingade till och jag steg ur hissen, det doftade stark mat och jag letade med blicken på dörrarna efter namnet Paoli.
Vi stod tysta och såg på varandra, "Hur blir det nu?" sa hon och jag ryckte på axlarna och gick fram till henne.
"Jag vet inte..." sa hon.
Jag såg på henne och blev ledsen vid tanken att lämmna henne.
Vi såg varandra i ögonen och jag såg hur ledsen hon var, "Vi kan väl fortsätta träffas?" mumlade jag.
"Jag vill inte komma och stå i vägen... du får inte falla för någon sa du själv.." sa hon och backade undan.
"Kate..." mumlade jag, "säg inte så", sa jag och hon bara såg på mig, "det är ju sanningen", sa hon då.
"men vi kan väl umgås som vänner...?" sa jag.
Hon bara nickade, "Okej.." sa hon, och vi satte oss vid brygg kanten och blev tysta.
"När åker du hem?"
Jag räknade lite på fingrarna, "två dagar" sa jag sedan. Hon nickade och suckade.
"Okej, men vad vill du göra?" frågade hon. Jag log lite, tog tag i hennes hand och drog henne till ett glass ställe. "Glass? Åh juste, du är ju typ alltid hungrig", sa hon och flinade. Jag himlade med ögonen. "Jag tänkte att det skulle vara lite mysigt kanske?" sa jag och skrattade. Hon log och nickade. "visst" sa hon och sedan gick vi in.
"Okej, men vad vill du göra?" frågade hon. Jag log lite, tog tag i hennes hand och drog henne till ett glass ställe. "Glass? Åh juste, du är ju typ alltid hungrig", sa hon och flinade. Jag himlade med ögonen. "Jag tänkte att det skulle vara lite mysigt kanske?" sa jag och skrattade. Hon log och nickade. "visst" sa hon och sedan gick vi in.
Liams perspektiv
Jag satte mig ner i soffan bredvid killarna och la en kudde i mitt knä, jag såg på tv, det var något svenskt program som visades, men det spelade ingen roll, jag kunde inte tänka på något annat än Adriana, varför gick hon efter våran kyss?
Jag satte mig ner i soffan bredvid killarna och la en kudde i mitt knä, jag såg på tv, det var något svenskt program som visades, men det spelade ingen roll, jag kunde inte tänka på något annat än Adriana, varför gick hon efter våran kyss?
jag trodde hon gillade mig, på sättet hon betedde sig runt omkring mig, en sak var säker, jag gillade henne verkligen.
"Vad har hänt?" sa Harry och satte sig bredvid mig i soffan.
"Vi drar ut!" hörde vi Zayn och Louis ropa från hallen.
Vi svarade inte, vi bara satt tysta kvar.
"Är det något med tjejen?" frågade Harry. Jag ryckte på axlarna.
"snackar helst inte om det", sa jag och ställde mig upp. "Skulle vi ut eller?"
"Ja!" sa Louis och Zayn, och jag och Harry stack till hallen, drog på våra skor och gick ut.
"snackar helst inte om det", sa jag och ställde mig upp. "Skulle vi ut eller?"
"Ja!" sa Louis och Zayn, och jag och Harry stack till hallen, drog på våra skor och gick ut.
Killarna gick och pratade medans jag gick tyst bredvid dom, någon gång ibland kom fans fram, vi tog bilder och sedan gick vi vidare, vi satte oss vid ett cafe, och alla tog varsin dricka, jag övervägde tanken att gå tillbaka till hotelet, och sedan fråga hotel chefen efter hennes adress, nummer, vad som helst, bara jag får snacka med henne.
"Killar.. jag tror jag drar till hotellet, jag har ont i huvudet..." sa jag och reste mig upp, "vi ses sedan..." sa jag och dom nickade lite oroligt.
Jag gick snabbt till hotelet, jag hade dragigt på mig luvan och solglasögon för att slippa bli sedd av fans, just nu ville jag bara skynda tillbaka till hotellet.
Jag gick bort till reseptionen och ställde mig vid disken, "Ursäkta?" sa jag och kvinnan bakom disken tittade upp.
"Ja?" sa hon aritigt.
"Jag behöver hjälp med en sak, det är så att jag behöver adressen till städerskan som städade rum 297, idag, en yngre tjej?" sa jag och kvinnan höjde på ögonbrynen.
"Jag kan inte tyvärr ge ut personliga uppgifter", sa hon och log ett snett leende.
"Det är viktigt..." mumlade jag, "jag måste prata med henne", fortsatte jag sedan.
Hon log beklagande, "Tyvärr.." sa hon och jag suckade.
"Snälla... jag ska snart åka hem jag måste prata med henne..." sa jag och såg vädjande på henne.
Hon blev tyst, "Om du inte berättar..." viskade hon och öppnade en låda och började rota, "Hennes namn?" sa hon lågt.
Jag log, "Adriana", sa jag och hon nickade.
"Adriana Paoli", sa hon, hon tog fram ett A4, "telefon nummer... adress.... hemnummer... det borde räcka" sa hon och räckte mig papret, "Kom ihåg, jag sa inget",sa hon.
Jag log, "tack du har precis gjort mitt liv..." log jag och backade undan och såg på papret, Adriana Paoli.
Skulle jag ringa henne? Hon kanske inte skulle svara... Men jag kan försöka.
Jag slog hennes nummer på mobilen, la den mot örat och hörde att det ringde.
Under tiden sprang jag ut och letade upp en taxi.
Jag visade honom adressen, och när han började köra svarade Adriana.
Hon svarade något på svenska och jag log lite, "Ska det vara ett hej?" log jag och jag hörde hur hon blev tyst.
"Liam?" sa hon nervöst.
Jag nickade, "ja..." sa jag.
"Hur har du fått mitt nummer?" sa hon lite upprört.
"Jag fick inte berätta det..." sa jag och hon blev tyst.
"jag ska hjälpa mamma med tvätten nu... hejdå.." sa hon och la på.
Jag bet mig i läppen, och chaffören upprepade att vi var framme.
Det var ett grått ganska litet område, några ungdommar gick längs gatan och några spelade basket vid en basketplan längre bort.
Jag tittade ut och såg att vi var framför en lägenhets byggnad, jag gav chaffören pengar och gick ut.
Jag la mobilen och papret i fickan och sprang in till lägenheten.
Jag gick till hissen och tryckte på våning 3, jag kände hur mitt hjärta slog snabba slag och mina händer svettades lite.
Det plingade till och jag steg ur hissen, det doftade stark mat och jag letade med blicken på dörrarna efter namnet Paoli.
När jag hittade hennes dörr, som låg längst bak, med en dörrmatta framför, knackade jag och backade ett steg och såg nervöst på dörren.
Jag måste ju prata med henne.
Dörren öppnades och där stod en kille som såg ut att vara i min ålder, han rynkade på ögonbrynen och såg upp och ner på mig, "Eh.... Hej?" sa han och fortsatte kolla på mig.
"Jag vill gärna prata med Adriana", sa jag och när han fattade att jag pratade engelska höjde han på ögonbrynen, och nickade, "Kom med.." sa han och släppte in mig.
Jag tog av mig skorna och gick efter killen, och han ledde mig till en dörr längst bort i hallen, "Här inne", sa han.
Jag log mot honom, "tack", sa jag och han bara ryckte på axlarna, "no problem bro", log han och försvann.
Jag tog ett djupt andetag, och tog tag i dörr handtaget, och öppnade dörren.
Det första min blick la märke till var att hon satt i famnen på en kille i sägen, ljuset var släckt och TV var på, jag kunde snabbt urskillja att det var Twilight.
Min blick letade sig fram till Adriana, och jag mötte hennes blick, hon såg chockad och förvånad ut.
"Ehm... Hej..." mumlade jag och fäste blicken på den blonda killen bredvid henne.
"Hej..." viskade hon tyst.
"Är det din pojkvän eller något?" sa jag med en ostabil röst.
Hon bara satt tyst, och killen började prata, "ja", sa han.
Jag bara nickade, "okej förlåt för att jag störde då.." viskade jag och min röst bröts i slutet av meningen, jag fortsatte nicka och sedan backade jag och lämmnade rummet, jag började gå med raska steg genom lägenheten till dörren.
Jag drog snabbt på mig skorna, och lämmnade lägenheten medans det gjorde ont i mitt hjärta.
Så fort jag kom till hotel sviten, drog jag av mig skorna, gick in till det stora sovrummet och la mig på min säng och drog täcket över huvudet.
Jag kände mig så sviken, jag trodde hon gillade mig, jag trodde det verkligen, jag trodde aldrig att hon hade en pojkvän.
Varför besvarade hon min kyss om hon nu hade en?
Mina ögon fuktades och jag torkade dom snabbt och stirrade in i mörkret och försökte tänka på något annat än henne, men det gick inte. <
Ytter dörren öppnades och jag lyssnade efter vem det var, jag hörde Nialls röst, och någons tjej, jag spetsade öronen blev och blev nyfiken.
"hallå?" ropade Niall.
"Jag vill gärna prata med Adriana", sa jag och när han fattade att jag pratade engelska höjde han på ögonbrynen, och nickade, "Kom med.." sa han och släppte in mig.
Jag tog av mig skorna och gick efter killen, och han ledde mig till en dörr längst bort i hallen, "Här inne", sa han.
Jag log mot honom, "tack", sa jag och han bara ryckte på axlarna, "no problem bro", log han och försvann.
Jag tog ett djupt andetag, och tog tag i dörr handtaget, och öppnade dörren.
Det första min blick la märke till var att hon satt i famnen på en kille i sägen, ljuset var släckt och TV var på, jag kunde snabbt urskillja att det var Twilight.
Min blick letade sig fram till Adriana, och jag mötte hennes blick, hon såg chockad och förvånad ut.
"Ehm... Hej..." mumlade jag och fäste blicken på den blonda killen bredvid henne.
"Hej..." viskade hon tyst.
"Är det din pojkvän eller något?" sa jag med en ostabil röst.
Hon bara satt tyst, och killen började prata, "ja", sa han.
Jag bara nickade, "okej förlåt för att jag störde då.." viskade jag och min röst bröts i slutet av meningen, jag fortsatte nicka och sedan backade jag och lämmnade rummet, jag började gå med raska steg genom lägenheten till dörren.
Jag drog snabbt på mig skorna, och lämmnade lägenheten medans det gjorde ont i mitt hjärta.
Så fort jag kom till hotel sviten, drog jag av mig skorna, gick in till det stora sovrummet och la mig på min säng och drog täcket över huvudet.
Jag kände mig så sviken, jag trodde hon gillade mig, jag trodde det verkligen, jag trodde aldrig att hon hade en pojkvän.
Varför besvarade hon min kyss om hon nu hade en?
Mina ögon fuktades och jag torkade dom snabbt och stirrade in i mörkret och försökte tänka på något annat än henne, men det gick inte. <
Ytter dörren öppnades och jag lyssnade efter vem det var, jag hörde Nialls röst, och någons tjej, jag spetsade öronen blev och blev nyfiken.
"hallå?" ropade Niall.
2011-07-13
21:37:43
21:37:43
Chapter 3: The Kiss
"Vad gör ni här?" frågade han och tog händerna i fickorna.
"ingenting typ, bara chillar.." sa Louis, och började skoja runt med Zayn igen, och Niall började ge med sig och skratta åt Louis med.
Liams perspektiv:
Hon drog fingret längs insidan av smör paketet, och sedan så lyfte hon mitt ansikte sakta, och började kleta ut smöret vid mitt nyckel ben.
"Det är kletit..." mumlade jag och hon skrattade till.
Jag höjde mina händer till hennes nacke, och böjde på mig lite och kysste henne.
Nialls perspektiv:
När jag hade fixat mig för dagen så gick jag in till Zayn, Harry och Louis, och sa att jag skulle gå ut.
"Vart?" frågade dem. Jag började tveka lite och undrade vad jag skulle säga. Jag var ju tvungen att leta efter Kaitlyn, men det kunde jag inte berätta för dem, eftersom att jag egentligen inte fick liksom.. falla för någon.
"Jag ska.. Gå ut och gå bara lite", sa jag snabbt.
Just då hörde jag köksdörren öppnas, och alla fyra kollade bak.
"ingenting typ, bara chillar.." sa Louis, och började skoja runt med Zayn igen, och Niall började ge med sig och skratta åt Louis med.
Liams perspektiv:
När jag vaknade dagen därpå så fixade jag mig snabbt, jag gick in i badrummet och satte på min platttång, och började borsta mina tänder medans jag nynnade på Between the lines.
Jag började sedan platta mitt hår i lugn och ro, jag hörde någon gå runt i rummet utanför och jag skyndade mig med att platta klart mitt hår, och när jag skulle ta den sista locken, slant platttången och jag tappade den, och den stötte emot mitt nyckel ben.
"aj, helvete!" gapade jag och drog ut plattångens sladd ur uttaget och sedan la jag handen mot bränsåret.
"Vad hände?" sa Adriana oroligt som kom in i rummet med stora ögon och såg på mig.
"jag brände mig på platt tången", mumlade jag och tog en papper tuss, blötte ner den och la den mot nyckelbenet.
Hon skrattade till, "plattar du håret?" log hon och kom fram till mig, "det funkar inget vidare om du tar ett blött pappaer mot det", sa hon och tog tag i min handled och drog undan min hand från nyckelbenet och såg på det, "oj..." sa hon, "smör brukar hjälpa..." mumlade hon.
"Smör?" sa jag förvånat.
Hon nickade, "har ni smör?" frågade hon och jag nickade, hon drog med mig till köket och putte ner mig på en stol, och gick bort till kylskåpet, hon tog smör paketet, kom fram till mig och öppnade det.
Hon drog fingret längs insidan av smör paketet, och sedan så lyfte hon mitt ansikte sakta, och började kleta ut smöret vid mitt nyckel ben.
"Det är kletit..." mumlade jag och hon skrattade till.
"Jasså..." log hon och sedan blev vi tysta medans vi såg på varandra, jag reste mig sakta upp och ställde mig nära henne, "Är det bättre nu...?" mumlade jag och mitt hjärta slog snabba slag.
Hon var stel, fick inte fram ett ord.
Jag höjde mina händer till hennes nacke, och böjde på mig lite och kysste henne.
Nialls perspektiv:
När jag hade fixat mig för dagen så gick jag in till Zayn, Harry och Louis, och sa att jag skulle gå ut.
"Vart?" frågade dem. Jag började tveka lite och undrade vad jag skulle säga. Jag var ju tvungen att leta efter Kaitlyn, men det kunde jag inte berätta för dem, eftersom att jag egentligen inte fick liksom.. falla för någon.
"Jag ska.. Gå ut och gå bara lite", sa jag snabbt.
Just då hörde jag köksdörren öppnas, och alla fyra kollade bak.
Adriana kom ut ur rummet och med raska steg gick hon bort till dörren, hon öppnade den och gick ut och smällde igen den bakom sig.
Alla bara kollade efter henne, "vad hände där inne..." mumlade Zayn.
Jag ryckte på axlarna, och vi reste oss upp tillsammans och gick in i köket och vi såg att Liam stod lutad mot bordet och såg ut att vara lite nere.
"Vad har hänt...?" mumlade vi alla samtidigt.
Han tittade upp förvånat på oss, "Va? nej inget..." mumlade han.
Jag kollade på klockan, och såg att hon redan var 12. Jag sa hejdå till dem och rusade sedan ut. Jag kollade runt på gatan, och det var konstigt lugnt. Jag funderade på vart Kaitlyn kunde vara. Jag sprang runt ytterligare lite till, och sedan såg jag vägen till någon stenbrygga. I slutet av bryggan satt en tjej. Som skulle kunna vara hon. Jag sprang dit och som jag trodde, där satt hon.
"Eh, hej Kaitlyn", sa jag försiktigt och satte mig jämte henne. Hon kollade snabbt på mig och sedan ner i vattnet igen.
"Åh, hej", sa hon tillbaka.
"har något hänt?" frågade jag och försökte få ögonkontakt med henne. Hon svarade inte. "Kate?" Hon svarade fortfarande inte. "Alltså Kaitlyn seriöst, passa dig annars puttar jag ner dig i vattnet."
"Kan du kanske GISSA vad som har hänt?" sa hon lite irriterat.
"Jag vet inte! Om jag visste skulle jag inte frågat, ellerhur?" sa jag och tog hennes ansikte i mina händer, och vände hennes ansikte mot mitt. Hon kollade länge på mig, och sedan ställde hon sig upp.
"Du... Det är det som hänt" sa hon och började gå iväg. Jag ställde mig snabbt upp och sprang efter och tog tag i hennes arm.
"Va? Vad snackar du om?" sa jag och vände henne mot mig.
"Vi träffades, och dem andra undrade vem jag var. Du sa inte ens mitt namn, du sa "Det är bara ett fan".... Hur tror du det känns?" sa hon och kollade ledsamt på mig.
"Men... Vi är väl inget mer?" sa jag och kollade förhoppningsfult på henne.
"N-Nej... Men... Jag..." stammade hon. Jag suckade.
"Vet du vad? Förlåt. Jag kommer inte göra om det, det är bara det... Jag kunde inte sagt att du liksom var något... sånt, du fattar" suckade jag igen och hon nickade långsamt.
"Men varför?"
"För jag inte kan falla för någon... Jag får inte... Det är inte bra", sa jag och bet mig i läppen. Hon nickade förstående och kollade ner.
"Eh, hej Kaitlyn", sa jag försiktigt och satte mig jämte henne. Hon kollade snabbt på mig och sedan ner i vattnet igen.
"Åh, hej", sa hon tillbaka.
"har något hänt?" frågade jag och försökte få ögonkontakt med henne. Hon svarade inte. "Kate?" Hon svarade fortfarande inte. "Alltså Kaitlyn seriöst, passa dig annars puttar jag ner dig i vattnet."
"Kan du kanske GISSA vad som har hänt?" sa hon lite irriterat.
"Jag vet inte! Om jag visste skulle jag inte frågat, ellerhur?" sa jag och tog hennes ansikte i mina händer, och vände hennes ansikte mot mitt. Hon kollade länge på mig, och sedan ställde hon sig upp.
"Du... Det är det som hänt" sa hon och började gå iväg. Jag ställde mig snabbt upp och sprang efter och tog tag i hennes arm.
"Va? Vad snackar du om?" sa jag och vände henne mot mig.
"Vi träffades, och dem andra undrade vem jag var. Du sa inte ens mitt namn, du sa "Det är bara ett fan".... Hur tror du det känns?" sa hon och kollade ledsamt på mig.
"Men... Vi är väl inget mer?" sa jag och kollade förhoppningsfult på henne.
"N-Nej... Men... Jag..." stammade hon. Jag suckade.
"Vet du vad? Förlåt. Jag kommer inte göra om det, det är bara det... Jag kunde inte sagt att du liksom var något... sånt, du fattar" suckade jag igen och hon nickade långsamt.
"Men varför?"
"För jag inte kan falla för någon... Jag får inte... Det är inte bra", sa jag och bet mig i läppen. Hon nickade förstående och kollade ner.
2011-07-13
15:45:40
15:45:40
Chapter 2: Just a fan girl
"Men du, stanna", sa jag och log mot henne. Hon gav mig ett leende, och sedan spenderade vi resten av dagen tillsammans.
När jag kom till cafét var redan Kaitlyn där. Hon var vacker som innan, fast med en fiskbensfläta på sidan. Hon kollade runt lite, och när hennes ögon mötte mina så tog hon ur hörlurarna från öronen och gick till mig.
"Hej, Niall!", sa hon. Jag log och kramade om henne hårt. Hon kramade förvånat tillbaka.
"Hej, sötnos", sa jag och kollade sedan på henne. Hon blev lite röd om kinderna och log. "Vad vill du göra?"
"Ska jag hjälpa dig med något?" frågade jag och hon skakade på huvudet, "Nejdå..." sa hon.
Vi satt inne fram till att Adriana blev klar, sedan frågade jag henne om hon visste ett ställe man kunde gå och se, men hon sa att hon var tvungen att gå hem.
Efter ett tag såg vi Niall och någon tjej gå förbi. Vi ropade hit honom och dem kom dit på direkten.
"Niall, vem är detta?" frågade Harry och blinkade med ena ögat. Niall kollade på tjejen och sedan på Harry igen.
"Det är bara ett fan", svarade Niall och jag såg helt plötsligt hur tjejen blev sårad.
"Juste, bara ett fan. Jag ska gå och fangirl:a lite", sa hon, log snett och gick. Niall suckade och kollade på oss andra.
"Vad gör ni här?" frågade han och tog händerna i fickorna.
"ingenting typ, bara chillar.." sa Louis, och började skoja runt med Zayn igen, och Niall började ge med sig och skratta åt Louis med.
Nialls perspektiv:
Jag vaknade upp extra tidigt för att hinna med att träffa Kaitlyn igen. Vi bestämde att vi skulle träffas vid 8 vid cafét. Killarna sov fortfarande och jag klädde på mig snabbt och lämmnade hotellet bakom mig utan att väcka någon.När jag kom till cafét var redan Kaitlyn där. Hon var vacker som innan, fast med en fiskbensfläta på sidan. Hon kollade runt lite, och när hennes ögon mötte mina så tog hon ur hörlurarna från öronen och gick till mig.
"Hej, Niall!", sa hon. Jag log och kramade om henne hårt. Hon kramade förvånat tillbaka.
"Hej, sötnos", sa jag och kollade sedan på henne. Hon blev lite röd om kinderna och log. "Vad vill du göra?"
"Jag vet inte, vi kan väl bara gå typ?", sa hon och log lite igen.
Hon började gå och jag gick snabbt efter henne.
"Vad tycker du om Götebog då?" sa hon och log, "bättre eller sämmre än Stockholm?" sa hon med ett skratt.
"Jag vet inte, det känns samma, Sverige är sig likt överallt", log jag och hon rynkade på pannan.
"Tycker inte jag", log hon.
"Klart du inte gör", skrattade jag, "Du är ju härifrån", log jag sedan.
Hon nickade, "Precis..." sa hon.
Vi gick bort till en hamn och satte oss vid en fontän, "Berätta om när vi träffades första gången", log jag fösiktigt.
"Vad ska jag säga?" sa hon, "Jag åkte upp till Stockholm för att träffa er", sa hon med ett leende, "Jag fick bild och autograf av er alla", sa hon.
Jag log, "Jasså... Och vem av oss är bäst då?" sa jag utmanande och hon rodnade.
"Harry", log hon och mitt leende försvan.
Jag drog mig undan lite, "Jaha..." mumlade jag.
"Ja, så är det", sa hon och vi blev tysta.
Jag som trodde att hon gillade mig, men hon gillade tydligen Harry, hon kanske till och med bara umgicks med mig för att komma nämare Harry? Fasen alltså.
Vi var tysta ett tag, och då började hon skratta lite.
"Du vet, jag är inte seriös", sa hon och kollade på mig.
"....Jaha", sa jag och rodnad. Tro mig, när jag väl rodnar, rodnar jag mycket. Så det syns.
"Aaaww Naill vad söt du är!" sa hon och skrattade, och sedan kramade hon om mig.
Vi var tysta ett tag, och då började hon skratta lite.
"Du vet, jag är inte seriös", sa hon och kollade på mig.
"....Jaha", sa jag och rodnad. Tro mig, när jag väl rodnar, rodnar jag mycket. Så det syns.
"Aaaww Naill vad söt du är!" sa hon och skrattade, och sedan kramade hon om mig.
Liams perspektiv:
Precis som igår, vaknade jag av att killarna skek, jag fattade inte hur dom orkade.
Jag slängde en blick på väckar klockan, den var 09:56, jag suckade och drog täcket över huvudet, och andades ut högt och jag hörde ytter dören öppnas.
Jag log och kom att tänka på Adriana, jag la mig på rygg och försökte vara så tyst som möjligt, jag lyssnade på stegen och sedan hörde jag hur Adriana flyttade nattbords lampan och jag tog ett djupt andetag, sedan drog jag av mig täcket och skrek, "BUUUH!" men blev snabbt tyst när jag såg att det var en tant.
Tanten såg förskräckt på mig och skakade på huvudet, och sa något på svenska jag inte kunde förstå.
"Jag kan inte svenska..." mumlade jag på engelska och hon bara viftade med händerna och skrattade, "Du skrämde mig unge man", log hon och jag rodnade.
Det var ju Adriana som skulle komma, var är hon någonstans då?
Jag drog av mig täcket och drog snabbt på mig en tshirt och ett pa mjukis byxor, sedan så gick jag ut till killarna och såg att Adriana damsugade, jag log lite för mig själv och gick fram till henne.
Hennes blick for upp och hon log när hon såg att det var jag, "Hej", log hon, "Ingel berättade för mig om ditt skrämmande", skrattade hon och jag rodnade.
"Det var bara pinsamt, jag trodde det va du först.." mumlade jag blygt och hon skrattade.
"Det var gulligt", sa hon och fortsatte damsuga.
"Ska jag hjälpa dig med något?" frågade jag och hon skakade på huvudet, "Nejdå..." sa hon.
Jag ryckte på axlarna, "säg till när du behöver hjälp", sa jag och satte mig vid killarna i soffan.
Zayn putte till mig, "Vem är tjejen?" log han och jag bara skakade på huvudet.
"eh... det är ingen..." sa jag och tog kontrollen från honom.
Han sa inget mer utan tog upp sin mobil istället och smsade antagligen med Esmeralda.
Vi satt inne fram till att Adriana blev klar, sedan frågade jag henne om hon visste ett ställe man kunde gå och se, men hon sa att hon var tvungen att gå hem.
Men efter ett tags tjat från mig gav hon sig, och vi gav oss ut allihoppa, jag, Harry, Zayn, Louis och Adriana.
"Någon som hört något från Niall?" sa Harry när vi satte oss vid ett café vid en hamn.
"Nej.." sa alla och jag såg på Adriana, hon satt tyst bredvid mig, medans Louis och Zayn skrattade högt åt varandras skämt.
Efter ett tag såg vi Niall och någon tjej gå förbi. Vi ropade hit honom och dem kom dit på direkten.
"Niall, vem är detta?" frågade Harry och blinkade med ena ögat. Niall kollade på tjejen och sedan på Harry igen.
"Det är bara ett fan", svarade Niall och jag såg helt plötsligt hur tjejen blev sårad.
"Juste, bara ett fan. Jag ska gå och fangirl:a lite", sa hon, log snett och gick. Niall suckade och kollade på oss andra.
"Vad gör ni här?" frågade han och tog händerna i fickorna.
"ingenting typ, bara chillar.." sa Louis, och började skoja runt med Zayn igen, och Niall började ge med sig och skratta åt Louis med.
2011-07-13
12:54:29
12:54:29
Chapter 1: Frukost & Städning
Nialls perspektiv:
"Hänger ni med ut på frukost då eller?" sa jag, och såg på killarna som låg sovandes i en av dubbel sängarna, i en hög.
"Niall, Du kan gå... du är snabbare än oss", sa Louis och flinade mot mig.
Jag lyfte på ögonbrynet mot honom, och gick sedan ut ur vårat hotel rum mot någon affär.
Jag gick längs hotellets gata, och försökte vara så diskret som möjligt, jag gick med händerna i fickorna med en luva över huvudet.
Det var en mulen och ganska blåsig dag i Göteborg, det var en massa människor som stressade till bussarna och spårvagnen, medans jag gick i min egna takt och letade efter en mataffär, jag var omgiven av höga byggnader, och det luktade avgas från bilarna som körde förbi.
Efter ett tag såg jag skymten av en mataffär några meter bort, så jag började gå dit. Jag kollade runt och såg några tonåringar sitta vid ett café. En av tjejerna såg ganska bekanta ut. Jag förstod inte riktigt vad dem sa, men jag hörde nog något om One Direction. Jag log lite för mig själv och bestämde mig för att gå fram till dem. När jag kom fram så avbröt jag den bekanta mitt i meningen. Hon hade brunt hår med lite ljusare slingor, och bruna ögon. Hon såg ut att vara medel lång och hade ett vackert leende.
Efter ett tag såg jag skymten av en mataffär några meter bort, så jag började gå dit. Jag kollade runt och såg några tonåringar sitta vid ett café. En av tjejerna såg ganska bekanta ut. Jag förstod inte riktigt vad dem sa, men jag hörde nog något om One Direction. Jag log lite för mig själv och bestämde mig för att gå fram till dem. När jag kom fram så avbröt jag den bekanta mitt i meningen. Hon hade brunt hår med lite ljusare slingor, och bruna ögon. Hon såg ut att vara medel lång och hade ett vackert leende.
"Eh.. Hej", sa jag och kollade försiktigt på henne. Hon kollade ganska konstigt tillbaka och nickade som ett hej, sedan kollade hon på hennes kompisar igen. Just då kom jag på att jag hade luva på mig, så hon kanske inte kände igen mig. Jag drog av mig den snabbt och log sedan. Just då började dem typ skrika något på svenska och alla andra på cafét kollade konstigt på dem.
"Niall!", sa tjejen och ställde sig upp och kramade mig, sedan började hon prata med dem på svenska, igen.
"Niall!", sa tjejen och ställde sig upp och kramade mig, sedan började hon prata med dem på svenska, igen.
"Kommer du ihåg mig?" sa hon på engelska med ett stort leende.
"Jag känner igen dig", log jag, och då hörde jag henne skrika: "IN YO' FACE!", till sina kompisar. Hennes kompisar bara kollade avundsjukt på henne, och korsade sedan armarna.
"Men, jag heter Kaitlyn", sa hon till mig sedan lite lugnare. "Vi träffades i Stockholm när jag var där".
"Jaha! Men jo det kommer jag ihåg!", sa jag och log. "jo föresten, skulle du kanske typ hänga med mig? Jag ska gå och handla och är rädd över att jag inte kommer hitta i affären. Det är grymt stort här"
"Jo, visst varför inte?", sa hon och log. Sedan sa hon något på svenska till hennes kompisar, och gick sedan med mig.
Liams perspektiv:
Jag låg kvar i sängen medans killarna var i rummet jämte och spelade på playstation 3, man hörde deras skratt och skrik, varje gång någon vann eller förlorade, efter ett tag blev det iriterande, så jag drog täcket över huvudet på mig, och suckade, vi la ju oss sent igår.
Jag hörde någon med lätta steg gå genom rummet, och innan jag hann reagera, drog personen av täcket av mig och jag vände mig snabbt om och såg en tjej med brunt, lockigt ganska långt hår, hennes ögon var mörka, och inramade i tjocka ögonfransar.
Hon såg på mig, "eh... nej det är mitt jobb..." mumlade hon och jag gick fram till henne, såg henne i ögonen och log lite, "Jag är Liam", sa jag.
"Men, jag heter Kaitlyn", sa hon till mig sedan lite lugnare. "Vi träffades i Stockholm när jag var där".
"Jaha! Men jo det kommer jag ihåg!", sa jag och log. "jo föresten, skulle du kanske typ hänga med mig? Jag ska gå och handla och är rädd över att jag inte kommer hitta i affären. Det är grymt stort här"
"Jo, visst varför inte?", sa hon och log. Sedan sa hon något på svenska till hennes kompisar, och gick sedan med mig.
Liams perspektiv:
Jag låg kvar i sängen medans killarna var i rummet jämte och spelade på playstation 3, man hörde deras skratt och skrik, varje gång någon vann eller förlorade, efter ett tag blev det iriterande, så jag drog täcket över huvudet på mig, och suckade, vi la ju oss sent igår.
Jag hörde någon med lätta steg gå genom rummet, och innan jag hann reagera, drog personen av täcket av mig och jag vände mig snabbt om och såg en tjej med brunt, lockigt ganska långt hår, hennes ögon var mörka, och inramade i tjocka ögonfransar.
Hon hade en lever fläck över läppen på högra sidan och såg snygg ut, jag log lite för mig själv och hon stamamde fram något jag inte kunde uppfatta.
Sedan vände hon om och skulle lämmna rummet men jag stoppade henne.
"Vänta, behöver du hjälp med städningen?" sa jag när jag insåg att hon var städerskan.
Hon såg på mig, "eh... nej det är mitt jobb..." mumlade hon och jag gick fram till henne, såg henne i ögonen och log lite, "Jag är Liam", sa jag.
Hon log, "Adriana, men du kan kalla mig för Addi", sa hon och jag log och tog hennes hand.
"Adriana, fint namn", log jag, "det låter Italienskt, men du ser latinsk ut", sa jag och blinkade med ena ögat mot henne.
Hon rodnade, "Jag är ifrån Italien", sa hon, och gick till min säng och började bädda medans jag stod och titta på henne.
När det blivit en tystnad kom jag på att jag bara hade på mig ett linne och boxershorts.
"Jag.. Ska gå och byta om", sa jag snabbt och sprang iväg.
När jag kom tillbaka så var hon påväg att gå, det förvånade mig att hon redan var klar med tanken på hur stökigt det brukar vara. Medans jag drog på mig tröjan över huvudet och sprang jag till henne, och tog hennes arm.
"Men du, stanna", sa jag och log mot henne. Hon gav mig ett leende, och sedan spenderade vi resten av dagen tillsammans.
När jag kom tillbaka så var hon påväg att gå, det förvånade mig att hon redan var klar med tanken på hur stökigt det brukar vara. Medans jag drog på mig tröjan över huvudet och sprang jag till henne, och tog hennes arm.
"Men du, stanna", sa jag och log mot henne. Hon gav mig ett leende, och sedan spenderade vi resten av dagen tillsammans.
