2012-04-24
16:22:29

förlåt för dålig uppdatering!

vet itne varför jag inte skrivit, gaah! men ska göra det alldeles strax! tack för att ni väntar <3
2012-04-13
18:17:18

The Lovechild: Chapter 3 - Teatime

Previously: Då kom mr. och mrs. Growlings dit. De hade visst kommit före. "Nemen pojkar, är ni här?" sa Mrs. Growlings och kramade oss båda. Louis log och nickade, "Ni var dock tidigare!" och sedan hörde jag inte mer. Jag fick ögonkontakt med Evangeline igen. Hennes ögon var bruna, och så vackra. Hon hade ett litet Mona-Lisa leende på läpparna, vilket var svårt att tyda. Var hon glad att jag var här, eller bara sur och arg?
Harrys POV
Vi fick komma in och fikade. Louis snackade med Mr och Mrs Growlings medans jag och Evangeline satt tysta. Jag kollade mest ner i mitt te och blandade det. Jag kunde inte fatta att det var hon. Jag ville bara hoppa på henne och kyssa henne som aldrig förr. Men det skulle nog inte hon gå med på. Hon skulle väl säkert bara slå mig. Hårt.
Jag undrar vems dotter den lilla flickan va, med. Jag menar, hon kunde inte blivit gravid med mitt barn. De få gångerna då vi faktiskt hade sex så hade vi varit skyddade.
Jag funderade och funderade. På massa olika. Men jag visste inte hur jag skulle kunna få reda på det om jag inte frågade, så jag sket i det. Istället så satt vi vid bordet med de andra ett tag och snackade.
Efter ett tag så kollade Evangeline på klockan och ställde sig upp. "Men Gud! Så oförskänt av mig att inte fixa te! Vill ni ha?" sa hon och log ett litet leende. Det var lika vackert som alltid. Mr. och Mrs. Growlings log och nickade, "Ja tack!" Jag och Louis kollade på varandra. Jag kunde inte säga att vi var tvunga att gå för då skulle han börja fråga varför, så jag ryckte på axlarna. "Visst"
Hon försvann in i köket och det började skramla av vatten kokaren och vatten som sprutade ur kranen.
Evangelines POV
Jag fattade inte riktigt att jag hamnat i just samma lägenhet som Harry. Inte ens i samma del av London! London är så stort, det finns så otroligt många delar. Det hade räckt att han bodde vid nästa hållplats så hade vi aldrig träffats. Han var den sista personen jag ville träffa. Man vill inte träffa sina ex. Särskilt inte när man ungefär, precis kommit över de. Fast hade han kommit över mig? Eller varför kom de ens hit? Han kanske inte visste att det var jag? Men han såg ju mig tidigare. Han såg mig gå med Charlie. Fast han kunde ju inte veta vem Charlie var. Han hade inte träffat henne, för vi har inte träffats sen han åkte på X-Factor.
Kom ihåg hur jag brukade sitta och lipa framför x-Factor då han sjöng för jag saknade honom. Jag var patetisk. Jag grät i ett och ett halvt år över honom. Så mycket saknade jag honom. Ibland hade Charlie hört mig, kommit ur sin säng, fråga inte hur, och frågat vad det var som var fel. Jag sa bara att jag kände mig sjuk, och då lät jag henne somna i min famn igen. När jag var med Charlie kändes allt bättre. Hon var nästan som den där bästa vännen jag aldrig fick. Som aldrig skulle svika mig. Bara så länge hon inte gjorde som jag och blev gravid när hon var 15 och ett halvt.
Jag hörde att knappen på vattenkokaren åkte upp, så jag tog det, socker och te och gick ut igen. Jag tror Charlie hade hört att jag snackat om te, för hon kom ut springandes. "Mamma, mamma! Ja me ha teeee!" sa hon och sprang till mina fötter. Jag log lite, ställde ner allt på bordet och strök henne över huvudet. "Självklart!" svarade jag. Jag sprang fort ut till kartongerna och hämtade koppar, och när jag kom tillbaka såg jag nog det jag fruktade mest. Charlie satt i Harrys knä. Hon fick inte bli för fast vid honom. Han skulle bara skapa problem. Han kollade på mig, och jag fastnade i hans ögon. Hans vackra, gröna ögon som gav mig så många minnen... Nej vad är det jag tänker, jag FICK inte bli kär i honom igen.
Jag slog mig ner och gav ut koppar.
"Jasså? Dottern din dricker te tidigt!" sa Harrys vän, Louis om jag minns rätt, och skrattade. Jag kollar på Charlie som lekte med Harrys lockar. Jag nickade. "mmmm.." var det ända jag sa. "Mamma! Han samma håj som meeeeej!" sa Charlie och skrattade. Jag skrattade lite nervöst. Nej nej nej nej. "Det har du väl inte, sötnos?" sa jag. Hon nickade ivrigt. "Joooo! Fast mitt håj gult o hans buuuunt!" Harry kollade frågande på mig. Jag kollade in i hans ögon ett tag fast kollade sedan på Louis. "Ja.. Det är nog inte så bra egentligen, men hon smakade av mig en gång och höll på att tjata, så.." skrattade jag.
När vi druckit te så hade det blivit mörkt ute. Growlings drack upp snabbt och stack sedan, så jag, Harry, Louis och Charlie var kvar. Charlie låg nu sovandes i Harrys armar. Jag kunde inte hjälpa att le lite. Det var gulligt. Men de fick som sagt inte bli för fäst vid varandra, så jag ställde mig upp. "Jag ska lägga henne på våran madrass.." sa jag och log lite nervöst mot Harry. Han kollade på mig, sedan på Louis.
"Madrass!?" Utbrast Louis. "Klart ni inte ska behöva sova på en madrass heller! Liam  har en bedsoffa i sin lägenhet, ni får säkert låna den!" Låna? Så nu skulle vi komma helt oinbjudna till en annan i deras lilla pojkgrupp One Direction? Det skulle nog va lite skönare, iochförsig. Så jag nickade. "Säkert, dock? Om Liam inte vill så sover vi här" sa jag och skrattade lite. Han nickade ivrigt. "Jadå, vi kan ta Charlie dit, det står L. Payne utanför dörren, det är på tredje våningen. Ta med er tandborste och så, så ses vi där nere?" jag nickade och sprang och hämtade grejerna.
Harrys POV
Vi gick med Charlie till Liam. Jag fattade inte vad det var för något med Charlie, men hon var så otroligt söt. Hon var så otroligt lik mig med, måste jag erkänna. Kunde det vara...? Nej. Som jag sa innan så VAR vi skyddade. Evangeline hade varit så tråkig och sagt "Nej, jag vill inte att sex kommer vara det ända vi gör" så det blev bara ungefär tre gånger på vårt två års långa förhållande. Men jag älskade henne, så det var inget.
Vi knackade på dörren och steg rakt in. Jag hörde att Niall var där också. De spelade väl säkert tv spel eller något som vanligt. Jag ville inte skrika efter de, för då skulle jag kunna väcka Charlie, så vi gick in och viskade som det var. Liam kollade på lilla Charlie i mina armar och nickade "men självklart! men Harry, känner du den där tjejen?" frågade han. Jag skakade häftigt på huvudet. Jag skulle fortsätta ljuga för dem. De fick inte veta som det var, inte alls.. De fick inte veta att vi varit tillsammans.
Vi fixade bedsoffan, la ner Charlie och sedan kom Evangeline med. Hon tog bort sitt smink och borstade tänderna och det, sedan gick hon med och la sig. Klockan hade blivit mycket, jag och Louis var trötta, så vi bestämde oss för att sova hos Liam med, så det slutade med att jag, Louis, Niall och Liam somnade i en hög i Liams säng.
Harrys POV

Vi fick komma in och fikade. Louis snackade med Mr och Mrs Growlings medans jag och Evangeline satt tysta. Jag kollade mest ner i mitt te och blandade det. Jag kunde inte fatta att det var hon. Jag ville bara hoppa på henne och kyssa henne som aldrig förr. Men det skulle nog inte hon gå med på. Hon skulle väl säkert bara slå mig. Hårt.
Jag undrar vems dotter den lilla flickan va, med. Jag menar, hon kunde inte blivit gravid med mitt barn. De få gångerna då vi faktiskt hade sex så hade vi varit skyddade. 

Jag funderade och funderade. På massa olika. Men jag visste inte hur jag skulle kunna få reda på det om jag inte frågade, så jag sket i det. Istället så satt vi vid bordet med de andra ett tag och snackade.
Efter ett tag så kollade Evangeline på klockan och ställde sig upp. "Men Gud! Så oförskänt av mig att inte fixa te! Vill ni ha?" sa hon och log ett litet leende. Det var lika vackert som alltid. Mr. och Mrs. Growlings log och nickade, "Ja tack!" Jag och Louis kollade på varandra. Jag kunde inte säga att vi var tvunga att gå för då skulle han börja fråga varför, så jag ryckte på axlarna. "Visst"
Hon försvann in i köket och det började skramla av vatten kokaren och vatten som sprutade ur kranen. 

Evangelines POV
Jag fattade inte riktigt att jag hamnat i just samma lägenhet som Harry. Inte ens i samma del av London! London är så stort, det finns så otroligt många delar. Det hade räckt att han bodde vid nästa hållplats så hade vi aldrig träffats. Han var den sista personen jag ville träffa. Man vill inte träffa sina ex. Särskilt inte när man ungefär, precis kommit över de. Fast hade han kommit över mig? Eller varför kom de ens hit? Han kanske inte visste att det var jag? Men han såg ju mig tidigare. Han såg mig gå med Charlie. Fast han kunde ju inte veta vem Charlie var. Han hade inte träffat henne, för vi har inte träffats sen han åkte på X-Factor.
Kom ihåg hur jag brukade sitta och lipa framför x-Factor då han sjöng för jag saknade honom. Jag var patetisk. Jag grät i ett och ett halvt år över honom. Så mycket saknade jag honom. Ibland hade Charlie hört mig, kommit ur sin säng, fråga inte hur, och frågat vad det var som var fel. Jag sa bara att jag kände mig sjuk, och då lät jag henne somna i min famn igen. När jag var med Charlie kändes allt bättre. Hon var nästan som den där bästa vännen jag aldrig fick. Som aldrig skulle svika mig. Bara så länge hon inte gjorde som jag och blev gravid när hon var 15 och ett halvt.

Jag hörde att knappen på vattenkokaren åkte upp, så jag tog det, socker och te och gick ut igen. Jag tror Charlie hade hört att jag snackat om te, för hon kom ut springandes. "Mamma, mamma! Ja me ha teeee!" sa hon och sprang till mina fötter. Jag log lite, ställde ner allt på bordet och strök henne över huvudet. "Självklart!" svarade jag. Jag sprang fort ut till kartongerna och hämtade koppar, och när jag kom tillbaka såg jag nog det jag fruktade mest. Charlie satt i Harrys knä. Hon fick inte bli för fast vid honom. Han skulle bara skapa problem. Han kollade på mig, och jag fastnade i hans ögon. Hans vackra, gröna ögon som gav mig så många minnen... Nej vad är det jag tänker, jag FICK inte bli kär i honom igen.
Jag slog mig ner och gav ut koppar.

"Jasså? Dottern din dricker te tidigt!" sa Harrys vän, Louis om jag minns rätt, och skrattade. Jag kollar på Charlie som lekte med Harrys lockar. Jag nickade. "mmmm.." var det ända jag sa. "Mamma! Han samma håj som meeeeej!" sa Charlie och skrattade. Jag skrattade lite nervöst. Nej nej nej nej. "Det har du väl inte, sötnos?" sa jag. Hon nickade ivrigt. "Joooo! Fast mitt håj gult o hans buuuunt!" Harry kollade frågande på mig. Jag kollade in i hans ögon ett tag fast kollade sedan på Louis. "Ja.. Det är nog inte så bra egentligen, men hon smakade av mig en gång och höll på att tjata, så.." skrattade jag.

När vi druckit te så hade det blivit mörkt ute. Growlings drack upp snabbt och stack sedan, så jag, Harry, Louis och Charlie var kvar. Charlie låg nu sovandes i Harrys armar. Jag kunde inte hjälpa att le lite. Det var gulligt. Men de fick som sagt inte bli för fäst vid varandra, så jag ställde mig upp. "Jag ska lägga henne på våran madrass.." sa jag och log lite nervöst mot Harry. Han kollade på mig, sedan på Louis.
"Madrass!?" Utbrast Louis. "Klart ni inte ska behöva sova på en madrass heller! Liam  har en bedsoffa i sin lägenhet, ni får säkert låna den!" Låna? Så nu skulle vi komma helt oinbjudna till en annan i deras lilla pojkgrupp One Direction? Det skulle nog va lite skönare, iochförsig. Så jag nickade. "Säkert, dock? Om Liam inte vill så sover vi här" sa jag och skrattade lite. Han nickade ivrigt. "Jadå, vi kan ta Charlie dit, det står L. Payne utanför dörren, det är på tredje våningen. Ta med er tandborste och så, så ses vi där nere?" jag nickade och sprang och hämtade grejerna.

Harrys POV

Vi gick med Charlie till Liam. Jag fattade inte vad det var för något med Charlie, men hon var så otroligt söt. Hon var så otroligt lik mig med, måste jag erkänna. Kunde det vara...? Nej. Som jag sa innan så VAR vi skyddade. Evangeline hade varit så tråkig och sagt "Nej, jag vill inte att sex kommer vara det ända vi gör" så det blev bara ungefär tre gånger på vårt två års långa förhållande. Men jag älskade henne, så det var inget.
Vi knackade på dörren och steg rakt in. Jag hörde att Niall var där också. De spelade väl säkert tv spel eller något som vanligt. Jag ville inte skrika efter de, för då skulle jag kunna väcka Charlie, så vi gick in och viskade som det var. Liam kollade på lilla Charlie i mina armar och nickade "men självklart! men Harry, känner du den där tjejen?" frågade han. Jag skakade häftigt på huvudet. Jag skulle fortsätta ljuga för dem. De fick inte veta som det var, inte alls.. De fick inte veta att vi varit tillsammans.
Vi fixade bedsoffan, la ner Charlie och sedan kom Evangeline med. Hon tog bort sitt smink och borstade tänderna och det, sedan gick hon med och la sig. Klockan hade blivit mycket, jag och Louis var trötta, så vi bestämde oss för att sova hos Liam med, så det slutade med att jag, Louis, Niall och Liam somnade i en hög i Liams säng.
-----------------------------------
DÄR FICK NI! åååh vad jag stressat, nu ska jag strax iväg.. det var väldigt tråkigt, dock.. men blir roligare nästa gång! kommentera vad ni tyckte!!
2012-04-12
18:37:38

ÅH GUD FÖRLÅT

detta var verkligen inte bra! sa ju att jag skulle bloggat igår! förlåt.... jag ska försöka trycka in något idag! annars blir det säkert imorgon eftersom det är fredag och allt! förlåt igen, haha. 


en bild på killarna bara så länge... åh vad länge sedan!
2012-04-09
18:39:41

ny design nu!

headern är jätte fin, men resten blev väldigt dåligt, haha! men jaja,  det är något! det blir förmodligen en uppdatering ikväll, annars kommer det imorgon! Puss
2012-04-08
20:24:28

ledsen för dålig update!

men jag har varit borta! Men nu kommer det bli bättre, ska bara få en ny design som en kompis fixar åt mig! kommer nog bli bra! men jag ska försöka skriva så mycket som möjligt nu så jag har lite at tlägga ut senare! Puss :D
2012-04-03
00:53:04

The Lovechild: Chapter 2 - Welcome

Previously: Jag såg två stycken tjejer, en i våran ålder, och ett barn tillsammans. Mr och Mrs Growlings hade snackat om att det skulle flytta in någon ny i lägenheten över dem. Det kanske var de? Jag log lite ledsamt för mig själv med tanken på att hon var lik min flickvän jag haft i Cheshire. Väldigt mycket, faktiskt. Nästan precis. Fast jag bara skakade av mig det.

Medans vi kom närmare och närmare lägenheten såg jag hur hon kollade väldigt mycket. Liksom granskade oss väldigt nogrant. Sedan såg jag hur hon började skynda sig in i lägenheten. Det var alltså hon som skulle flytta in här. Trevligt.

Evangelines POV
Vi skyndade upp till vårt nya hem. Eller jag skyndade, Charlie bara gick försiktigt uppför. Hon var bara 2, så hon var inte världens stabilaste.
Vi kom upp och låste upp. Det luktade underbart. Det luktade nytt.
Det första jag såg var en hall. Det var väldigt ljust, alla väggar var vita. Golvet var ljust träd. Det var väldigt fint där inne, dock skulle det målas om. Charlie skulle få sitt rum som hon ville, jag skulle måla om lite i mitt, och så vidare. Det skulle bli fint.
Jag la ner våra väskor i hallen och började gå runt. Köket var ganska litet, men perfekt till min smak. När man kom in genom dörren så kom man direkt in i köket. Bänkarna var gjorda av mörk trä, och allt i metall var gjort av mörk metall. Jag drog min hand över det fina trädet och log lite för mig själv. Detta var alltså mitt nya hem. Jag hade kommit ut i vuxen världen. Jag hade inga föräldrar som sa åt mig vad jag ska göra, ingen som bestämde över mig. Dock hade jag en två årig dotter att ta hand om. Men med hjälp av en barnvakt och ett jobb skulle det nog funka det med! Fast det fick vänta tills imorn.
Jag fortsatte bort till toaletten. Den var ganska stor för att vara i en lägenhet. Golvet var svart klinkers, ena väggen var av brunt tegel, och resten av vit tapet, vilket såg väldigt bra ut. Vid teglet fanns det ett badkar med dusch i. På högra sidan fanns det en toalett och ett handfat och på andra sidan hyllor där man kan lägga handdukar och sådant.
Vi båda hade kollat runt i hela huset. I mitt rum och i Charlies rum så var det inte möblerat ännu, och våra möbler kom imorgon, så vi skulle få sova på en dubbelluftmadrass. Härligt, eller något?
Jag hade precis lagt fram en låda med Charlies leksaker när jag hörde hur det plingade på dörren. Jag började undra vad eller vem det skulle kunna vara som ville mig något, men då slog det mig. Jag började helt plötsligt kallsvettas och bli nervös. Jag ville verkligen inte. Skulle det vara bättre om jag sa åt Charlie att öppna dörren? Nej. Jag tog bara ett djupt andetag och öppnade. Men där stod bara ett äldre par med kakor och en blomma. Jag log lite lättat och lät de komma in.
Harrys POV
Jag och Louis hade precis kommit in i våran lägenhet, och jag slog mig snabbt ner på soffan. Louis lutade sig på ryggstödet och kollade ner på mig. Jag kollade tillbaka på honom ett tag. "Ehm, vad?" sa jag efter ett tag. "Du bara.. Blev så tyst efter vi såg den där tjejen med barnet.. Kände du henne?" frågade han och jagskakade bara på huvudet. Okej, jag trodde jag kände henne, men det var inte ens säkert att det var hon. Alltså Evangeline, som jag var tillsammans med innan jag.. blev känd, helt enkelt. Jag saknade henne, måste jag medge.
"men dåså! Då kanske vi ska gå och hälsa henne välkommen?" sa Louis och hoppade upp. Jag suckade och satte mig upp, "Okej då.." sa jag och sträckte på mig. Sedan for vi iväg hem till henne.
Vi ringde på dörren och väntade. Jag hörde små, snabba steg komma mot dörren och sedan öppnades dörren av den lilla flickan. Hon kollade ett tag på oss, sedan for hon iväg igen. "Mammaaaaa!" skrek hon, och den tjejen kom igen. Hon hade blicken fäst vid flickan som gömde sig bakom hennes ben. Hon skrattade lite och kollade sedan upp på oss och blev helt tyst. Det blev jag också. Allt nästan bara stängdes av. Fjärilär började flyga i magen på mig, samtidigt som jag började bli yr.
"Välkommen hit! Jag är Louis och detta är Harry" sa Louis som märkt att det börjat bli tyst. Hon kollade länge på mig, men sedan ryckte hon till, kollade på Louis och skrattade lite, "åh, tack så mycket! Eh.. Evangeline, och det där är Charlie" sa hon och la handen på flickans huvud.
Så det var hon. Det var Evangeline. Tjejen jag tänkt på nästan nonstop i flera år. Var det ödet som slagit ihop oss, eller skulle hon aldrig förlåta mig? Jag bet mig i läppen, och tänkte låtsas som ingenting. Jag log och sträkte ut handen. Hon skakade den försiktigt och nickade. "Harry, alltså?" sa hon och kollade mig i ögonen. Jag nickade, "Evangeline? Trevligt att råkas" Hon bet sig också i läppen, "Jasså, det tycker du?" sa hon och sa sedan åt Charlie att gå.
Då kom mr. och mrs. Growlings dit. De hade visst kommit före. "Nemen pojkar, är ni här?" sa Mrs. Growlings och kramade oss båda. Louis log och nickade, "Ni var dock tidigare!" och sedan hörde jag inte mer. Jag fick ögonkontakt med Evangeline igen. Hennes ögon var bruna, och så vackra. Hon hade ett litet Mona-Lisa leende på läpparna, vilket var svårt att tyda. Var hon glad att jag var här, eller bara sur och arg?

Evangelines POV

Vi skyndade upp till vårt nya hem. Eller jag skyndade, Charlie bara gick försiktigt uppför. Hon var bara 2, så hon var inte världens stabilaste.
Vi kom upp och låste upp. Det luktade underbart. Det luktade nytt.

Det första jag såg var en hall. Det var väldigt ljust, alla väggar var vita. Golvet var ljust träd. Det var väldigt fint där inne, dock skulle det målas om. Charlie skulle få sitt rum som hon ville, jag skulle måla om lite i mitt, och så vidare. Det skulle bli fint.
Jag la ner våra väskor i hallen och började gå runt. Köket var ganska litet, men perfekt till min smak. När man kom in genom dörren så kom man direkt in i köket. Bänkarna var gjorda av mörk trä, och allt i metall var gjort av mörk metall. Jag drog min hand över det fina trädet och log lite för mig själv. Detta var alltså mitt nya hem. Jag hade kommit ut i vuxen världen. Jag hade inga föräldrar som sa åt mig vad jag ska göra, ingen som bestämde över mig. Dock hade jag en två årig dotter att ta hand om. Men med hjälp av en barnvakt och ett jobb skulle det nog funka det med! Fast det fick vänta tills imorn.

Jag fortsatte bort till toaletten. Den var ganska stor för att vara i en lägenhet. Golvet var svart klinkers, ena väggen var av brunt tegel, och resten av vit tapet, vilket såg väldigt bra ut. Vid teglet fanns det ett badkar med dusch i. På högra sidan fanns det en toalett och ett handfat och på andra sidan hyllor där man kan lägga handdukar och sådant.

Vi båda hade kollat runt i hela huset. I mitt rum och i Charlies rum så var det inte möblerat ännu, och våra möbler kom imorgon, så vi skulle få sova på en dubbelluftmadrass. Härligt, eller något?

Jag hade precis lagt fram en låda med Charlies leksaker när jag hörde hur det plingade på dörren. Jag började undra vad eller vem det skulle kunna vara som ville mig något, men då slog det mig. Jag började helt plötsligt kallsvettas och bli nervös. Jag ville verkligen inte. Skulle det vara bättre om jag sa åt Charlie att öppna dörren? Nej. Jag tog bara ett djupt andetag och öppnade. Men där stod bara ett äldre par med kakor och en blomma. Jag log lite lättat och lät de komma in.

Harrys POV

Jag och Louis hade precis kommit in i våran lägenhet, och jag slog mig snabbt ner på soffan. Louis lutade sig på ryggstödet och kollade ner på mig. Jag kollade tillbaka på honom ett tag. "Ehm, vad?" sa jag efter ett tag. "Du bara.. Blev så tyst efter vi såg den där tjejen med barnet.. Kände du henne?" frågade han och jagskakade bara på huvudet. Okej, jag trodde jag kände henne, men det var inte ens säkert att det var hon. Alltså Evangeline, som jag var tillsammans med innan jag.. blev känd, helt enkelt. Jag saknade henne, måste jag medge.
"men dåså! Då kanske vi ska gå och hälsa henne välkommen?" sa Louis och hoppade upp. Jag suckade och satte mig upp, "Okej då.." sa jag och sträckte på mig. Sedan for vi iväg hem till henne.

Vi ringde på dörren och väntade. Jag hörde små, snabba steg komma mot dörren och sedan öppnades dörren av den lilla flickan. Hon kollade ett tag på oss, sedan for hon iväg igen. "Mammaaaaa!" skrek hon, och den tjejen kom igen. Hon hade blicken fäst vid flickan som gömde sig bakom hennes ben. Hon skrattade lite och kollade sedan upp på oss och blev helt tyst. Det blev jag också. Allt nästan bara stängdes av. Fjärilär började flyga i magen på mig, samtidigt som jag började bli yr.
"Välkommen hit! Jag är Louis och detta är Harry" sa Louis som märkt att det börjat bli tyst. Hon kollade länge på mig, men sedan ryckte hon till, kollade på Louis och skrattade lite, "åh, tack så mycket! Eh.. Evangeline, och det där är Charlie" sa hon och la handen på flickans huvud.

Så det var hon. Det var Evangeline. Tjejen jag tänkt på nästan nonstop i flera år. Var det ödet som slagit ihop oss, eller skulle hon aldrig förlåta mig? Jag bet mig i läppen, och tänkte låtsas som ingenting. Jag log och sträkte ut handen. Hon skakade den försiktigt och nickade. "Harry, alltså?" sa hon och kollade mig i ögonen. Jag nickade, "Evangeline? Trevligt att råkas" Hon bet sig också i läppen, "Jasså, det tycker du?" sa hon och sa sedan åt Charlie att gå.

Då kom mr. och mrs. Growlings dit. De hade visst kommit före. "Nemen pojkar, är ni här?" sa Mrs. Growlings och kramade oss båda. Louis log och nickade, "Ni var dock tidigare!" och sedan hörde jag inte mer. Jag fick ögonkontakt med Evangeline igen. Hennes ögon var bruna, och så vackra. Hon hade ett litet Mona-Lisa leende på läpparna, vilket var svårt att tyda. Var hon glad att jag var här, eller bara sur och arg?
-----------------
skriv gärna vad ni tycker! men lite info: vet inte om jag kommer kunna skriva mer i veckan.. snyft.. ska se om jag gkan fixa tidsinstället dock, men det är inte säkert att det blir så! annars får ni ha det så bra, och glad påsk! :D
2012-04-02
22:25:26

Länk


2012-04-01
22:59:20

The Lovechild: Chapter 1 - Meetup

Charlie & Evangeline

Harrys POV
Suck, ännu en dag med arbeta. Ännu en dag då jag måste låtsas att allt är bra. Men imorn, får vi iallafall ledigt i en månad. Fråga mig inte varför dock men vi har bara jobbat så hårt under det senaste året.
Jag går in i studion, och det första jag märker är Louis hälsar på mig med en enorm kram och ett lovebite. Jag ler och går över till de andra killarna. "Jag är inte för sent, eller?" frågar jag och Niall ställer sig upp för att krama mig. "Nej, du är precis i tid, mate", säger han, och kramar mig snabbt. "Perfekt!" jublar jag, och går sedan in i inspelningsrum grejen. Jag läste igenom texterna vi skulle sjunga.
Circles, we're going in circles, dizzy's all it makes us, we know where it takes us. We've been before closer may be looking closer there's more to discover. Find out that we're wrong without blaming eachother. Det var min första del, och sedan efter det skulle Zayn sjunga sin del. Sången var en av mina favoriter, faktiskt. Det är Same Mistakes. Jag satte på mig mina hörlurar, och hör hur musiken börjar spela. Jag sluter ögonen och börjar sjunga. Jag kunde verkligen inte tror det .. Det har varit över ett år med mitt band One Direction nu, och jag kan fortfarande inte tro att jag lever min dröm.
När jag var klar med att spela in min låt, satte jag mig ner bredvid Louis, som snabbt lade armen om mig. "Hur mår du?" frågade han och log mot mig. Jag log lite tillbaka och kollade på Niall som skrattar väldigt mycket åt något Zayn sagt. "Varför frågar du?" frågade jag, "Well.. Du verkar .. Deppig", säger han och jag bara skrattade. Jo, okej, jag kände mig inte SÅ perfekt, men jag mådde bra. "Nej, jag mår bra" sa jag och log mot honom. Han nickade och log tillbaka.
Evangelines POV
Jag gick ut från tåget med väskor i ena handen och min 2-åriga dotter Charlies hand i den andra. Jag försökte att leta efter den rätta vägen att gå, men Charlie höll på att störa mig mig. "Mamma, du vet att jag älskar dig, men jag tycker du kan skynda dig!" hojtar hon hon och börjar dra mig till någon konstig resturang. "Sötnos, mamma är väldigt stressad just nu, så var snäll att bara följa med mig, okej?" sa jag och började gå till den första dörren jag kunde hitta. Detta var värre än jag trodde. Jag tänkte att flytta från Holmes Chaple till London skulle vara svårt, men inte såhär svårt. Det var väldigt mycket större, såklart.
Jag flyttade in i en lägenhet med Charlie. Det var verkligen ett stort steg i mitt liv, och eftersom jag är 18 nu, var mina föräldrar okej med det.
När vi kom ut från tågstationen det första jag såg var .. Människor. Människor överallt! Jag kände att Charlie tog tag i min hand igen och kom närmare mig. Jag ville bara komma hem. Till min nya lägenhet. Jag ville vara klar med allt. Jag var verkligen nervös om att bo ensam, såklart. Om att få ett jobb. Betala räkningarna. Allt.
"Mamma, jag vill komma hem", sa hon. Jag nickade mot henne och började leta efter en taxi. "Charlie, den som hittar en taxi först vinner, okej?" log jag och busade till hennes hår. Hon nickade och log. "Okej, mamma!" sa hon och började sedan se sig omkring. Det tog inte lång tid innan hon började rycka i mig. "MAMMA MAMMA! JAG VANN, TITTA!" skrek hon och pekade mot en taxi. Jag kollade mot det hållet, och helt riktigt, där var en taxi.
Vi sprang dit så fort vi kunde med väskorna och satte oss. Vi sa våran adress, och började åka.
Vi åkte in till ett fint och hemtrevligt kvarter. Det var vita, envåningar hus på rad. Alla såg likadana ut. Så fint!
När vi kommit fram till lägenheten som stod längst bort, så betalade jag chauffören och gick ut. Den var gjord av grå tegelsten. Det var ungefär 7 våningar högt, och jag hade köpt lägenhet på tredje våningen så det var ganska långt ner.
Vi gick mot de stora, höga huset som var vårat nya hem, då jag såg fem stycken, ganska bekanta killar gå mot huset med. Ena var blondin, kortare än de andra. En var nästan svarthårig och hade en varsity jacka på sig. De andra tre var brunetter. Ena lite ljusare än de andra. De fortsatte gå mot oss, skrattandes, skojandes. Och då såg jag ena killen. Lite mer detaljer. Hans hår till exempel var lika lockigt och fint som Charlies. Dock var Charlies hår blont, och inte brunt. Men då slog det mig, vem det var. alltså vilka det var.
Harrys POV
Vi gick mot våra lägenheter tillsammans, eftersom vi bodde i samma hus. Jag och Louis delade lägenhet, medans de andra hade en var. Vi skojade, som vanligt. Eller, rättare sagt, Louis skojade, vi andra bara hängde på.
Jag såg två stycken tjejer, en i våran ålder, och ett barn tillsammans. Mr och Mrs Growlings hade snackat om att det skulle flytta in någon ny i lägenheten över dem. Det kanske var de? Jag log lite ledsamt för mig själv med tanken på att hon var lik min flickvän jag haft i Cheshire. Väldigt mycket, faktiskt. Nästan precis. Fast jag bara skakade av mig det.
Medans vi kom närmare och närmare lägenheten såg jag hur hon kollade väldigt mycket. Liksom granskade oss väldigt nogrant. Sedan såg jag hur hon började skynda sig in i lägenheten. Det var alltså hon som skulle flytta in här. Trevligt.

Harrys POV
Suck, ännu en dag med arbeta. Ännu en dag då jag måste låtsas att allt är bra. Men imorn, får vi iallafall ledigt i en månad. Fråga mig inte varför dock men vi har bara jobbat så hårt under det senaste året.

Jag går in i studion, och det första jag märker är Louis hälsar på mig med en enorm kram och ett lovebite. Jag ler och går över till de andra killarna. "Jag är inte för sent, eller?" frågar jag och Niall ställer sig upp för att krama mig. "Nej, du är precis i tid, mate", säger han, och kramar mig snabbt. "Perfekt!" jublar jag, och går sedan in i inspelningsrum grejen. Jag läste igenom texterna vi skulle sjunga.

Circles, we're going in circles, dizzy's all it makes us, we know where it takes us. We've been before closer may be looking closer there's more to discover. Find out that we're wrong without blaming eachother. Det var min första del, och sedan efter det skulle Zayn sjunga sin del. Sången var en av mina favoriter, faktiskt. Det är Same Mistakes. Jag satte på mig mina hörlurar, och hör hur musiken börjar spela. Jag sluter ögonen och börjar sjunga. Jag kunde verkligen inte tror det .. Det har varit över ett år med mitt band One Direction nu, och jag kan fortfarande inte tro att jag lever min dröm.

När jag var klar med att spela in min låt, satte jag mig ner bredvid Louis, som snabbt lade armen om mig. "Hur mår du?" frågade han och log mot mig. Jag log lite tillbaka och kollade på Niall som skrattar väldigt mycket åt något Zayn sagt. "Varför frågar du?" frågade jag, "Well.. Du verkar .. Deppig", säger han och jag bara skrattade. Jo, okej, jag kände mig inte SÅ perfekt, men jag mådde bra. "Nej, jag mår bra" sa jag och log mot honom. Han nickade och log tillbaka.

Evangelines POV

Jag gick ut från tåget med väskor i ena handen och min 2-åriga dotter Charlies hand i den andra. Jag försökte att leta efter den rätta vägen att gå, men Charlie höll på att störa mig mig. "Mamma, du vet att jag älskar dig, men jag tycker du kan skynda dig!" hojtar hon hon och börjar dra mig till någon konstig resturang. "Sötnos, mamma är väldigt stressad just nu, så var snäll att bara följa med mig, okej?" sa jag och började gå till den första dörren jag kunde hitta. Detta var värre än jag trodde. Jag tänkte att flytta från Holmes Chaple till London skulle vara svårt, men inte såhär svårt. Det var väldigt mycket större, såklart.

Jag flyttade in i en lägenhet med Charlie. Det var verkligen ett stort steg i mitt liv, och eftersom jag är 18 nu, var mina föräldrar okej med det.

När vi kom ut från tågstationen det första jag såg var .. Människor. Människor överallt! Jag kände att Charlie tog tag i min hand igen och kom närmare mig. Jag ville bara komma hem. Till min nya lägenhet. Jag ville vara klar med allt. Jag var verkligen nervös om att bo ensam, såklart. Om att få ett jobb. Betala räkningarna. Allt.

"Mamma, jag vill komma hem", sa hon. Jag nickade mot henne och började leta efter en taxi. "Charlie, den som hittar en taxi först vinner, okej?" log jag och busade till hennes hår. Hon nickade och log. "Okej, mamma!" sa hon och började sedan se sig omkring. Det tog inte lång tid innan hon började rycka i mig. "MAMMA MAMMA! JAG VANN, TITTA!" skrek hon och pekade mot en taxi. Jag kollade mot det hållet, och helt riktigt, där var en taxi.
Vi sprang dit så fort vi kunde med väskorna och satte oss. Vi sa våran adress, och började åka.

Vi åkte in till ett fint och hemtrevligt kvarter. Det var vita, envåningar hus på rad. Alla såg likadana ut. Så fint!
När vi kommit fram till lägenheten som stod längst bort, så betalade jag chauffören och gick ut. Den var gjord av grå tegelsten. Det var ungefär 7 våningar högt, och jag hade köpt lägenhet på tredje våningen så det var ganska långt ner.
Vi gick mot de stora, höga huset som var vårat nya hem, då jag såg fem stycken, ganska bekanta killar gå mot huset med. Ena var blondin, kortare än de andra. En var nästan svarthårig och hade en varsity jacka på sig. De andra tre var brunetter. Ena lite ljusare än de andra. De fortsatte gå mot oss, skrattandes, skojandes. Och då såg jag ena killen. Lite mer detaljer. Hans hår till exempel var lika lockigt och fint som Charlies. Dock var Charlies hår blont, och inte brunt. Men då slog det mig, vem det var. alltså vilka det var.

Harrys POV

Vi gick mot våra lägenheter tillsammans, eftersom vi bodde i samma hus. Jag och Louis delade lägenhet, medans de andra hade en var. Vi skojade, som vanligt. Eller, rättare sagt, Louis skojade, vi andra bara hängde på.
Jag såg två stycken tjejer, en i våran ålder, och ett barn tillsammans. Mr och Mrs Growlings hade snackat om att det skulle flytta in någon ny i lägenheten över dem. Det kanske var de? Jag log lite ledsamt för mig själv med tanken på att hon var lik min flickvän jag haft i Cheshire. Väldigt mycket, faktiskt. Nästan precis. Fast jag bara skakade av mig det.

Medans vi kom närmare och närmare lägenheten såg jag hur hon kollade väldigt mycket. Liksom granskade oss väldigt nogrant. Sedan såg jag hur hon började skynda sig in i lägenheten. Det var alltså hon som skulle flytta in här. Trevligt.
--------------------
okej så detta var tråkigt, haha.. men det var något! jag ska bort i veckan så får se om jag kan skriva då, annars fixar jag det på något annat sätt :) kommentera vad ni tycker!