Jag såg upp från data skärmen på honom och min blick gled iväg till hans hand där han höll ett vitt kuvert, "Jag får se", sa jag och reste mig upp, och gick bort till han och han räckte mig brevet.

"Det står ditt namn... det verkar vara utomlands, det är inte svenska frimärken", sa han undrande.

Jag skrattade till utan glädje, "Undrar vem det kan vara från..." sa jag ironiskt.

"Vet du vem det är från?" sa han och jag nickade, skulle precis riva sönder det men han tog det ifrån mig, "Jag vill se vem det är", sa han och vände sig om och öppnade det.

"Nej! Daniel! Lägg av!" sa jag och försökte ta det ifrån honom.

Det enda problemet var att han var längre än mig, starkare än mig och jag hade ingen chans att ta brevet ifrån honom.

"Det står på engelska", log han, "vem är han?" sa han med ett flin.

Jag slog till han på armen, "Daniel ge mig det!" gapade jag och han skrattade till, och gav mig det, "Men läs högt då", sa han och jag nickade.

"Om du inte berättar för mamma och pappa.." sa jag och han log, "jadå", sa han och jag visste att han ljög.

Men jag läste det högt ändå.

"Hej Addi! Jag behövde en dejt till galan i Los Angeles på lördag, och jag har ingen att gå med, och jag hade gärna velat gå med dig, det enda du behöver göra är att packa dina grejer, jag betalar flyget och hotellet.

"Vem är Liam?" sa Daniel och rynkade på pannan bekymrat.

Jag skakade bara på huvudet, "Killen som var här för någon dag sedan..." sa jag.

"Han med brunt hår?" sa Daniel och jag nickade, "ja", sa jag.

"vadå... är du tillsammans med han!?" sa Daniel och satte sig ner i min säng och jag satte mig ner bredvid honom, "nej... jag, var tillsammans med Josh, men asså... Daniel jag dödar dig om du berättar för mamma och pappa", sa jag allvarligt.

"Jag ska inte säga något..." sa han allvarligt.

"Jo... asså, Liam är en kille från ett pojkband från England, och ... jag städade i deras svit förra veckan, och... jag och Liam snackade ganska mycket, och en dag... kysste han mig... det var dagen då jag sa upp mig", sa jag och såg ner på sängen, "jag visste att det var fel av mig att kyssa Liam när jag var tillsammans med Josh", sa jag och suckade, "Men Josh har fått reda på det och har dumpat mig", mumlade jag och det högg i mitt hjärta.

"Du kysste en kille från ett pojkband du känt i knappt en vecka!?" sa han och jag nickade.

"eller... jag kysste aldrig tillbaka..." sa jag och suckade.

"Hade du gjorde det om det inte var för Josh då?" sa Daniel och jag stirrade tomt framför mig, sedan så såg jag runt i mitt rum, letade efter en punkt att stirra på.

"Ja..." sa jag tyst och svalde.

"okej... men ska jag vara ärlig mot dig, så tror jag inte mamma eller pappa låter dig åka till LA..." sa han och jag suckade, "jag vet", sa jag och såg ner i marken.

"Och jag låter dig inte gå!" sa han med ett snett leende, "först och främst litar jag inte på den killen! Och sedan så kan du inte åka till LA för att gå på en gala med en kändis", sa han och reste sig upp från min säng.

"Kan inte du snälla... försöka prata med dom?" sa jag och ställde mig framför Daniel.

"Varför då...?" sa han och såg förvånat på mig.

"För att... Snälla? daniel snälla? Jag har hjälpt dig en massor", mumlade jag och han bara suckade.

"Du kan inte åka själv..." sa han.

"Snälla Daniel! Nästa gång Liam kommer till Sverige ska du få träffa han! Kom igen! Inget kommer hända mig!", sa jag med en badsam röst.

Han suckade, "aja... ska göra mitt bästa..." sa han och såg ner i marken.