När jag vaknade dagen därpå så fixade jag mig snabbt, jag gick in i badrummet och satte på min platttång, och började borsta mina tänder medans jag nynnade på Between the lines.

Jag började sedan platta mitt hår i lugn och ro, jag hörde någon gå runt i rummet utanför och jag skyndade mig med att platta klart mitt hår, och när jag skulle ta den sista locken, slant platttången och jag tappade den, och den stötte emot mitt nyckel ben.

"aj, helvete!" gapade jag och drog ut plattångens sladd ur uttaget och sedan la jag handen mot bränsåret.

"Vad hände?" sa Adriana oroligt som kom in i rummet med stora ögon och såg på mig.

"jag brände mig på platt tången", mumlade jag och tog en papper tuss, blötte ner den och la den mot nyckelbenet.

Hon skrattade till, "plattar du håret?" log hon och kom fram till mig, "det funkar inget vidare om du tar ett blött pappaer mot det", sa hon och tog tag i min handled och drog undan min hand från nyckelbenet och såg på det, "oj..." sa hon, "smör brukar hjälpa..." mumlade hon.

"Smör?" sa jag förvånat.

Hon nickade, "har ni smör?" frågade hon och jag nickade, hon drog med mig till köket och putte ner mig på en stol, och gick bort till kylskåpet, hon tog smör paketet, kom fram till mig och öppnade det.

Hon drog fingret längs insidan av smör paketet, och sedan så lyfte hon mitt ansikte sakta, och började kleta ut smöret vid mitt nyckel ben.

"Det är kletit..." mumlade jag och hon skrattade till.

"Jasså..." log hon och sedan blev vi tysta medans vi såg på varandra, jag reste mig sakta upp och ställde mig nära henne, "Är det bättre nu...?" mumlade jag och mitt hjärta slog snabba slag.

Hon var stel, fick inte fram ett ord.

Jag höjde mina händer till hennes nacke, och böjde på mig lite och kysste henne.

Nialls perspektiv:


När jag hade fixat mig för dagen så gick jag in till Zayn, Harry och Louis, och sa att jag skulle gå ut.


"Vart?" frågade dem. Jag började tveka lite och undrade vad jag skulle säga. Jag var ju tvungen att leta efter Kaitlyn, men det kunde jag inte berätta för dem, eftersom att jag egentligen inte fick liksom.. falla för någon.
"Jag ska.. Gå ut och gå bara lite", sa jag snabbt.

Just då hörde jag köksdörren öppnas, och alla fyra kollade bak.

Adriana kom ut ur rummet och med raska steg gick hon bort till dörren, hon öppnade den och gick ut och smällde igen den bakom sig.

Alla bara kollade efter henne, "vad hände där inne..." mumlade Zayn.

Jag ryckte på axlarna, och vi reste oss upp tillsammans och gick in i köket och vi såg att Liam stod lutad mot bordet och såg ut att vara lite nere.

"Vad har hänt...?" mumlade vi alla samtidigt.

Han tittade upp förvånat på oss, "Va? nej inget..." mumlade han.

Jag kollade på klockan, och såg att hon redan var 12. Jag sa hejdå till dem och rusade sedan ut. Jag kollade runt på gatan, och det var konstigt lugnt. Jag funderade på vart Kaitlyn kunde vara. Jag sprang runt ytterligare lite till, och sedan såg jag vägen till någon stenbrygga. I slutet av bryggan satt en tjej. Som skulle kunna vara hon. Jag sprang dit och som jag trodde, där satt hon.

"Eh, hej Kaitlyn", sa jag försiktigt och satte mig jämte henne. Hon kollade snabbt på mig och sedan ner i vattnet igen. 
"Åh, hej", sa hon tillbaka.
"har något hänt?" frågade jag och försökte få ögonkontakt med henne. Hon svarade inte. "Kate?" Hon svarade fortfarande inte. "Alltså Kaitlyn seriöst, passa dig annars puttar jag ner dig i vattnet."
"Kan du kanske GISSA vad som har hänt?" sa hon lite irriterat.
"Jag vet inte! Om jag visste skulle jag inte frågat, ellerhur?" sa jag och tog hennes ansikte i mina händer, och vände hennes ansikte mot mitt. Hon kollade länge på mig, och sedan ställde hon sig upp.
"Du... Det är det som hänt" sa hon och började gå iväg. Jag ställde mig snabbt upp och sprang efter och tog tag i hennes arm.
"Va? Vad snackar du om?" sa jag och vände henne mot mig.
"Vi träffades, och dem andra undrade vem jag var. Du sa inte ens mitt namn, du sa "Det är bara ett fan".... Hur tror du det känns?" sa hon och kollade ledsamt på mig.
"Men... Vi är väl inget mer?" sa jag och kollade förhoppningsfult på henne.
"N-Nej... Men... Jag..." stammade hon. Jag suckade.
"Vet du vad? Förlåt. Jag kommer inte göra om det, det är bara det... Jag kunde inte sagt att du liksom var något... sånt, du fattar" suckade jag igen och hon nickade långsamt.
"Men varför?" 
"För jag inte kan falla för någon... Jag får inte... Det är inte bra", sa jag och bet mig i läppen. Hon nickade förstående och kollade ner.