2011-07-13
12:54:29
12:54:29
Chapter 1: Frukost & Städning
Nialls perspektiv:
"Hänger ni med ut på frukost då eller?" sa jag, och såg på killarna som låg sovandes i en av dubbel sängarna, i en hög.
"Niall, Du kan gå... du är snabbare än oss", sa Louis och flinade mot mig.
Jag lyfte på ögonbrynet mot honom, och gick sedan ut ur vårat hotel rum mot någon affär.
Jag gick längs hotellets gata, och försökte vara så diskret som möjligt, jag gick med händerna i fickorna med en luva över huvudet.
Det var en mulen och ganska blåsig dag i Göteborg, det var en massa människor som stressade till bussarna och spårvagnen, medans jag gick i min egna takt och letade efter en mataffär, jag var omgiven av höga byggnader, och det luktade avgas från bilarna som körde förbi.
Efter ett tag såg jag skymten av en mataffär några meter bort, så jag började gå dit. Jag kollade runt och såg några tonåringar sitta vid ett café. En av tjejerna såg ganska bekanta ut. Jag förstod inte riktigt vad dem sa, men jag hörde nog något om One Direction. Jag log lite för mig själv och bestämde mig för att gå fram till dem. När jag kom fram så avbröt jag den bekanta mitt i meningen. Hon hade brunt hår med lite ljusare slingor, och bruna ögon. Hon såg ut att vara medel lång och hade ett vackert leende.
Efter ett tag såg jag skymten av en mataffär några meter bort, så jag började gå dit. Jag kollade runt och såg några tonåringar sitta vid ett café. En av tjejerna såg ganska bekanta ut. Jag förstod inte riktigt vad dem sa, men jag hörde nog något om One Direction. Jag log lite för mig själv och bestämde mig för att gå fram till dem. När jag kom fram så avbröt jag den bekanta mitt i meningen. Hon hade brunt hår med lite ljusare slingor, och bruna ögon. Hon såg ut att vara medel lång och hade ett vackert leende.
"Eh.. Hej", sa jag och kollade försiktigt på henne. Hon kollade ganska konstigt tillbaka och nickade som ett hej, sedan kollade hon på hennes kompisar igen. Just då kom jag på att jag hade luva på mig, så hon kanske inte kände igen mig. Jag drog av mig den snabbt och log sedan. Just då började dem typ skrika något på svenska och alla andra på cafét kollade konstigt på dem.
"Niall!", sa tjejen och ställde sig upp och kramade mig, sedan började hon prata med dem på svenska, igen.
"Niall!", sa tjejen och ställde sig upp och kramade mig, sedan började hon prata med dem på svenska, igen.
"Kommer du ihåg mig?" sa hon på engelska med ett stort leende.
"Jag känner igen dig", log jag, och då hörde jag henne skrika: "IN YO' FACE!", till sina kompisar. Hennes kompisar bara kollade avundsjukt på henne, och korsade sedan armarna.
"Men, jag heter Kaitlyn", sa hon till mig sedan lite lugnare. "Vi träffades i Stockholm när jag var där".
"Jaha! Men jo det kommer jag ihåg!", sa jag och log. "jo föresten, skulle du kanske typ hänga med mig? Jag ska gå och handla och är rädd över att jag inte kommer hitta i affären. Det är grymt stort här"
"Jo, visst varför inte?", sa hon och log. Sedan sa hon något på svenska till hennes kompisar, och gick sedan med mig.
Liams perspektiv:
Jag låg kvar i sängen medans killarna var i rummet jämte och spelade på playstation 3, man hörde deras skratt och skrik, varje gång någon vann eller förlorade, efter ett tag blev det iriterande, så jag drog täcket över huvudet på mig, och suckade, vi la ju oss sent igår.
Jag hörde någon med lätta steg gå genom rummet, och innan jag hann reagera, drog personen av täcket av mig och jag vände mig snabbt om och såg en tjej med brunt, lockigt ganska långt hår, hennes ögon var mörka, och inramade i tjocka ögonfransar.
Hon såg på mig, "eh... nej det är mitt jobb..." mumlade hon och jag gick fram till henne, såg henne i ögonen och log lite, "Jag är Liam", sa jag.
"Men, jag heter Kaitlyn", sa hon till mig sedan lite lugnare. "Vi träffades i Stockholm när jag var där".
"Jaha! Men jo det kommer jag ihåg!", sa jag och log. "jo föresten, skulle du kanske typ hänga med mig? Jag ska gå och handla och är rädd över att jag inte kommer hitta i affären. Det är grymt stort här"
"Jo, visst varför inte?", sa hon och log. Sedan sa hon något på svenska till hennes kompisar, och gick sedan med mig.
Liams perspektiv:
Jag låg kvar i sängen medans killarna var i rummet jämte och spelade på playstation 3, man hörde deras skratt och skrik, varje gång någon vann eller förlorade, efter ett tag blev det iriterande, så jag drog täcket över huvudet på mig, och suckade, vi la ju oss sent igår.
Jag hörde någon med lätta steg gå genom rummet, och innan jag hann reagera, drog personen av täcket av mig och jag vände mig snabbt om och såg en tjej med brunt, lockigt ganska långt hår, hennes ögon var mörka, och inramade i tjocka ögonfransar.
Hon hade en lever fläck över läppen på högra sidan och såg snygg ut, jag log lite för mig själv och hon stamamde fram något jag inte kunde uppfatta.
Sedan vände hon om och skulle lämmna rummet men jag stoppade henne.
"Vänta, behöver du hjälp med städningen?" sa jag när jag insåg att hon var städerskan.
Hon såg på mig, "eh... nej det är mitt jobb..." mumlade hon och jag gick fram till henne, såg henne i ögonen och log lite, "Jag är Liam", sa jag.
Hon log, "Adriana, men du kan kalla mig för Addi", sa hon och jag log och tog hennes hand.
"Adriana, fint namn", log jag, "det låter Italienskt, men du ser latinsk ut", sa jag och blinkade med ena ögat mot henne.
Hon rodnade, "Jag är ifrån Italien", sa hon, och gick till min säng och började bädda medans jag stod och titta på henne.
När det blivit en tystnad kom jag på att jag bara hade på mig ett linne och boxershorts.
"Jag.. Ska gå och byta om", sa jag snabbt och sprang iväg.
När jag kom tillbaka så var hon påväg att gå, det förvånade mig att hon redan var klar med tanken på hur stökigt det brukar vara. Medans jag drog på mig tröjan över huvudet och sprang jag till henne, och tog hennes arm.
"Men du, stanna", sa jag och log mot henne. Hon gav mig ett leende, och sedan spenderade vi resten av dagen tillsammans.
När jag kom tillbaka så var hon påväg att gå, det förvånade mig att hon redan var klar med tanken på hur stökigt det brukar vara. Medans jag drog på mig tröjan över huvudet och sprang jag till henne, och tog hennes arm.
"Men du, stanna", sa jag och log mot henne. Hon gav mig ett leende, och sedan spenderade vi resten av dagen tillsammans.
Postat av: [email protected]
Skit bra skrivet! Jag läser andra One Direction noveller, men ni äger ut dom!
Postat av: Alma
OMG! Jag älskar One Direction, och jag älskar ER, skit bra början, kommer helt klart fortsätta läsa! :D
Postat av: Angelica
Skiiiit bra! Älskar det! Blev hitlänkad nyss av min kompis, läse andra novellbloggar om 1D men dom tänker jag sluta läsa eftesom denna ä grymt mkt bättre!!
Postat av: jennifer
Braa! :)
kram
Postat av: Anonym
Mer
