"Jag vet inte..." sa hon.

Jag såg på henne och blev ledsen vid tanken att lämmna henne.

Vi såg varandra i ögonen och jag såg hur ledsen hon var, "Vi kan väl fortsätta träffas?" mumlade jag.

"Jag vill inte komma och stå i vägen... du får inte falla för någon sa du själv.." sa hon och backade undan.

"Kate..." mumlade jag, "säg  inte så", sa jag och hon bara såg på mig, "det är ju sanningen", sa hon då.

"men vi kan väl umgås som vänner...?" sa jag.

Hon bara nickade, "Okej.." sa hon, och vi satte oss vid brygg kanten och blev tysta.

"När åker du hem?"

Jag räknade lite på fingrarna, "två dagar" sa jag sedan. Hon nickade och suckade.
"Okej, men vad vill du göra?" frågade hon. Jag log lite, tog tag i hennes hand och drog henne till ett glass ställe. "Glass? Åh juste, du är ju typ alltid hungrig", sa hon och flinade. Jag himlade med ögonen. "Jag tänkte att det skulle vara lite mysigt kanske?" sa jag och skrattade. Hon log och nickade. "visst" sa hon och sedan gick vi in.

Liams perspektiv

Jag satte mig ner i soffan bredvid killarna och la en kudde i mitt knä, jag såg på tv, det var något svenskt program som visades, men det spelade ingen roll, jag kunde inte tänka på något annat än Adriana, varför gick hon efter våran kyss?

jag trodde hon gillade mig, på sättet hon betedde sig runt omkring mig, en sak var säker, jag gillade henne verkligen.

"Vad har hänt?" sa Harry och satte sig bredvid mig i soffan.

"Vi drar ut!" hörde vi Zayn och Louis ropa från hallen.

Vi svarade inte, vi bara satt tysta kvar.

"Är det något med tjejen?" frågade Harry. Jag ryckte på axlarna.
"snackar helst inte om det", sa jag och ställde mig upp. "Skulle vi ut eller?" 
"Ja!" sa Louis och Zayn, och jag och Harry stack till hallen, drog på våra skor och gick ut.

Killarna gick och pratade medans jag gick tyst bredvid dom, någon gång ibland kom fans fram, vi tog bilder och sedan gick vi vidare, vi satte oss vid ett cafe, och alla tog varsin dricka, jag övervägde tanken att gå tillbaka till hotelet, och sedan fråga hotel chefen efter hennes adress, nummer, vad som helst, bara jag får snacka med henne.

"Killar.. jag tror  jag drar till hotellet, jag har ont i huvudet..." sa jag och reste mig upp, "vi  ses sedan..." sa jag och dom nickade lite oroligt.

Jag gick snabbt till hotelet, jag hade dragigt på mig luvan och solglasögon för att slippa bli sedd av fans, just nu ville jag bara skynda tillbaka till hotellet.

Jag gick bort till reseptionen och ställde mig vid disken, "Ursäkta?" sa jag och kvinnan bakom disken tittade upp.

"Ja?" sa hon aritigt.

"Jag behöver hjälp med en sak, det är så att jag behöver adressen till städerskan som städade rum 297, idag, en yngre tjej?" sa jag och kvinnan höjde på ögonbrynen.

"Jag kan inte tyvärr ge ut personliga uppgifter", sa hon och log ett snett leende.

"Det är viktigt..." mumlade jag, "jag måste prata med henne", fortsatte jag sedan.

Hon log beklagande, "Tyvärr.." sa hon och jag suckade.

"Snälla... jag ska snart åka hem jag måste prata med henne..." sa jag och såg vädjande på henne.

Hon blev tyst, "Om du inte berättar..." viskade hon och öppnade en låda och började rota, "Hennes namn?" sa hon lågt.

Jag log, "Adriana", sa jag och hon nickade.

"Adriana Paoli", sa hon, hon tog fram ett A4, "telefon nummer... adress.... hemnummer... det borde räcka" sa hon och räckte mig papret, "Kom ihåg, jag sa inget",sa hon.

Jag log, "tack du har precis gjort mitt liv..." log jag och backade undan och såg på papret, Adriana Paoli.

Skulle jag ringa henne? Hon kanske inte skulle svara... Men jag kan försöka.

Jag slog hennes nummer på mobilen, la den mot örat och hörde att det ringde.

Under tiden sprang jag ut och letade upp en taxi.

Jag visade honom adressen, och när han började köra svarade Adriana.

Hon svarade något på svenska och jag log lite, "Ska det vara ett hej?" log jag och jag hörde hur hon blev tyst.

"Liam?" sa hon nervöst.

Jag nickade, "ja..." sa jag.

"Hur har du fått mitt nummer?" sa hon lite upprört.

"Jag fick inte berätta det..." sa jag och hon blev tyst.

"jag ska hjälpa mamma med tvätten nu... hejdå.." sa hon och la på.

Jag bet mig i läppen, och chaffören upprepade att vi var framme.

Det var ett grått ganska litet område, några ungdommar gick längs gatan och några spelade basket vid en basketplan längre bort.

Jag tittade ut och såg att vi var framför en lägenhets byggnad, jag gav chaffören pengar och gick ut.

Jag la mobilen och papret i fickan och sprang in till lägenheten.

Jag gick till hissen och tryckte på våning 3, jag kände hur mitt hjärta slog snabba slag och mina händer svettades lite.

Det plingade till och jag steg ur hissen, det doftade stark mat och jag letade med blicken på dörrarna efter namnet Paoli.

När jag hittade hennes dörr, som låg längst bak, med en dörrmatta framför, knackade jag och backade ett steg och såg nervöst på dörren.

Jag måste ju prata med henne.

Dörren öppnades och där stod en kille som såg ut att vara i min ålder, han rynkade på ögonbrynen och såg upp och ner på mig, "Eh.... Hej?" sa han och fortsatte kolla på mig.
"Jag vill gärna prata med Adriana", sa jag och när han fattade att jag pratade engelska höjde han på ögonbrynen, och nickade, "Kom med.." sa han och släppte in mig.
Jag tog av mig skorna och gick efter killen, och han ledde mig till en dörr längst bort i hallen, "Här inne", sa han.
Jag log mot honom, "tack", sa jag och han bara ryckte på axlarna, "no problem bro", log han och försvann.

Jag tog ett djupt andetag, och tog tag i dörr handtaget, och öppnade dörren.
Det första min blick la märke till var att hon satt i famnen på en kille i sägen, ljuset var släckt och TV var på, jag kunde snabbt urskillja att det var Twilight.
Min blick letade sig fram till Adriana, och jag mötte hennes blick, hon såg chockad och förvånad ut.
"Ehm... Hej..." mumlade jag och fäste blicken på den blonda killen bredvid henne.
"Hej..." viskade hon tyst.
"Är det din pojkvän eller något?" sa jag med en ostabil röst.
Hon bara satt tyst, och killen började prata, "ja", sa han.
Jag bara nickade, "okej förlåt för att jag störde då.." viskade jag och min röst bröts i slutet av meningen, jag fortsatte nicka och sedan backade jag och lämmnade rummet, jag började gå med raska steg genom lägenheten till dörren.
Jag drog snabbt på mig skorna, och lämmnade lägenheten medans det gjorde ont i mitt hjärta.

Så fort jag kom till hotel sviten, drog jag av mig skorna, gick in till det stora sovrummet och la mig på min säng och drog täcket över huvudet.
Jag kände mig så sviken, jag trodde hon gillade mig, jag trodde det verkligen, jag trodde aldrig att hon hade en pojkvän.
Varför besvarade hon min kyss om hon nu hade en?
Mina ögon fuktades och jag torkade dom snabbt och stirrade in i mörkret och försökte tänka på något annat än henne, men det gick inte. <
Ytter dörren öppnades och jag lyssnade efter vem det var, jag hörde Nialls röst, och någons tjej, jag spetsade öronen blev och blev nyfiken.
"hallå?" ropade Niall.