"Niall..." mumlade jag, "vem är hon?" fortsatte jag och Niall stelnade till och släppte tjejens hand.

"Eh..." började han och bet sig i läppen, sedan såg han ner i marken och tog ett grepp om tjejens hand, "det här är en tjej jag har träffat ..." mumlade han vidare.

Jag bara såg på honom, han hade precis som jag börjat gilla en tjej, utan att vi får.

Niall släppte tjejens hand snabbt igen och såg på mig, medans han kom fram till mig, "Snälla Liam... Berätta inte", sa han och sedan höjde han på ögonbrynen.

"Har du gråtit?" sa han förvånat och jag höjde snabbt händerna till mina ögon och torkade dom, "Eh, va nej.." sa jag och Niall såg misstänksam ut.

"Vad har hänt...?" sa han och la handen på min axel.

Jag skakade på huvudet, "Inget..." mumlade jag.

Han nickade lite stelt, "Säker? Du kan berätta..." sa han och ledde mig till soffan.

Vi satte oss ner bredvid varandra och jag stirrade på marken, "Du vet tjejen... som städade?" sa jag tyst.

Niall svarade inte, så jag tittade upp på han och såg att han nickade.

"Jo... vi kysstes..." sa jag och bet mig i läppen.

"Varför gråter du för det? Det är väl något bra?Var är hon?" log han.

"Hos sin pojkvän", sa jag kort.

Nialls leende försvan, "oj... jaha..." sa han och jag nickade, "precis..." mumlade jag vidare.

Han blev tyst och såg ner i marken, "Hon är inte singel?" sa han lågt.
Jag skakade på huvudet, "Hon är med en annan..." mumlade jag efter ett tag, sedan reste jag mig upp, ställde mig framför Nialls tjej och räckte fram handen, "Liam", log jag och hon tog tag i min hand och log, "Kaitlyn", svarade hon och jag log, sedan släppte jag hennes hand och gick in till sovrummet, la mig ner på sängen och slöt mina ögon, och sommnade, trots att klockan var cirka sju på kvällen.

När jag vaknade nästa morgon så var det av att Zayn väckte mig, vi alla fixade oss snabbt och sedan åkte vi till studion för att göra musik.

Jag satte mig direkt i soffan så fort vi kom fram, jag tog upp min telefon och vi väntade på att Niall skulle äta upp sin frukost han tagigt med.

"Vart har du körkorts boken?" log Zayn och putte till mig i sidan.

Jag log, "I väskan faktiskt", sa jag med ett leende.

"Du får plugga, du är snart arton", log han och jag log tillbaka, "Jag måste fixa det", sa jag.

Dagen i studion gick ganska snabbt när vi kom hem var klockan redan halv sex, vi åt mat och sedan satte vi oss alla vid TV, och jag tog fram boken för att plugga.

Adrianas perspektiv:

Jag la mig ner i sängen så fort jag kom hem från Josh, min pojkvän, vi hade tittat på film och myst, men under varje kyss och kram, kunde jag inte undgå att tänka på Liam, sedan han hade kysst mig hade jag bara tänkt på honom, vad jag än gjorde, jag låg vaken på nätterna med att veta, han kommer åka snart hem och vi kommer aldrig träffas igen.
Jag la mig på mage, och tänkte tillbaka på när han kom in genom dörren, så fort jag såg att det var han, blev jag stel, men ändå lättad på samma gång.


Dörren öppnades och jag tittade dit av en reaktion, jag såg först inte vem det var, för att ljuset från hallen bländade mig.
Jag kisade med ögonen och kunde sedan urskilja Liam i mörkret, jag stelnade till och mina ögon blev stora.

"Ehm... Hej..." mumlade han och fäste blicken vid Josh.
"Hej..." viskade jag tyst i Joshs famn.
Han såg chockad, förvånad och sårad ut, hans ögon var sorgsna, och han öppnade munnen, men fick inte fram ett ord först, men när han försökte igen hörde jag hur han viskade, "Är det där din pojkvän?"
Josh nickade, "Ja", sa han och jag fick skuld känslor.
"okej förlåt för att jag störde då.." viskade han och hans röst bröts i slutet av meningen.
Han nickade och backade sedan, och lämmnade rummet snabbt.
Josh och jag satt kvar stela och tysta, det enda som hördes var twilight i mitt rum, röster från min brors rum.

"Vem var killen?" sa Josh och jag hörde hur arg han var i rösten.
"En kille som sov på hotellet jag jobbade på", sa jag och såg på TV.
"Jobbade?" sa han och jag såg på honom.
"Mm..." nickade jag.
Han såg på mig ett tag, sedan så rätade han på sig så att vi inte rörde varandra mer, "Varför sa du upp dig?" sa han och jag ryckte på axlarna.
"Personliga själ..." sa jag tyst.
"Så personliga att du inte ens kan berätta för mig?" log han och jag skrattade till.
"Faktiskt", log jag.
Han log sitt fina leende, "Men varför kom killen hit?" sa han.
Jag ryckte på axlarna, "Vi var kompisar, och jag sa aldrig att jag sa upp mig..." sa jag och Josh nickade.
"Varför fråga han inte varför du inte var på jobbet? Utan fråga varför jag var din pojkvän?" sa han och jag suckade.
Josh var aldrig rädd för att fråga.
"Jag vet inte, han ville väl inte störa eller något", sa jag och Josh nickade, "Okej", sa han.