"Aja, men vi ses snart igen", sa Harry och vi gick in i en grupp kram.
"killar, mitt plan går snart", skrattade Niall.
Vi höll kvar honom, "vi ses snart?" log jag och dom nickade, "Vi hörs också", log jag sedan.

Vi följde med Niall till hans gate, han gick på planet med en vik mot oss, och då var vi bara fyra, "Tjaa... vi kanske ska dra till våran buss..." sa jag och killarna nickade.

Niall åkte till Irland, och vi skulle ta bussen hem, jag skulle gå av först vid min hemstad, Wolverhampton, därefter ska Louis av, sedan Harry och sedan Zayn.

Vi satte oss i bussen, längstbak, vi satt bredvid varandra och pratade lite.
Efter att vi hade åkt genom buss i fyra timmar,var vi framme vid min hemstad Wolverhampton, jag sa hej då till killarna och tog mina väskor och gick av bussen medans jag vinkade hej då till alla.

Jag drog med mig mina väsker till en taxi, jag hittade den ganska snabbt.

Jag satte mig där bak, satte i hörlurarna i öronen, och slöt mina ögon, jag var så jäkla trött.
tröttheten kom snabbt ikapp, och jag kände hur tröttheten omfamnade mina sinnen, och jag sommnade.

"Du... grabben vi är framme..." hörde jag en brittisk röst säga, jag öppnade mina ögon och mötte hans blick, han satt vänd i framsätet och såg på mig, och jag kom på var jag var, " vi är framme", upprepade han.

Jag kved till och gäspade, "Jaha... oj, förlåt att jag sommna..." mumlade jag och tog fram min plånbok, "Hur mycket blir det?" sa jag.

"9,44 pund", sa han och jag nickade och gav han pengarna och gick sedan ut ur taxin och tog med mig mina väskor.

Han körde iväg snabbt och jag såg mot mitt hem, jag var hemma.

Huset var precis som jag lämmnat det, stort, vitt, och trädgården var fin puttsad, precis som allt annat, pappas BMW och mammas mercedez stod på uppfarten.
Jag log lite för mig själv och bar med mig mina väskor till dörren, jag log för mig själv medans jag öppnade dörren.

"Jag är hemma!" ropade jag.

Adrianas perspektiv:

Jag kunde inte sluta tänka på honom, det enda som spelades i mitt huvud när jag kysste Josh var Liams läppar mot mina, varje gång jag kramade en kille tänkte jag på Liam, varje kväll låg jag vaken till halv fyra och tänkte på Liam, vad gjorde han? Hur mådde han? saknade han mig? gillade han mig? Hur hade han det i England nu?
Sedan på morgonen vaknade jag vid halv tio för att åka till mitt nya jobb, en glass bar min kompis mamma äger.

Jag jobbade där under de långa dagarna, och Josh kom någon gång förbi med kompisar, men stack snabbt igen.
Min kompis, Felicia, var ett One Direction fan, hon brukade spela deras musik, och varje gång Liam sjöng, fick jag en klump i magen av skam och skuldkänslor.
Dels för att ingen visste om att jag hållt på med Liam, inte ens mina bästa vänner, och dels för att jag bara stack från Liam, sedan när han kom hem till mig, sket jag i honom.

Så fort jag hade rast, var klockan halv ett, jag gick och satte mig vid ett bord och tog upp min mobil och såg att jag hade fått ett sms.

"I miss you..." hade Liam skrivit, jag suckade, läste sms:et om och om igen, medans saknade växte sig inombords.

"Addi", hörde jag Josh ropa.

Jag tittade upp och såg att han var påväg mot mig, "Hej", log jag.
"vi måste prata..." sa han och satte sig ner framför mig.
"Om vadå?" sa jag och kollade på honom.
"Jag märker att det är något", svarade han och gick mot mig, "men vad vet jag inte.. Berätta"
"Vad snackar du om? det är inget..." sa jag ganska tyst. Vi båda visste att jag ljöd, eftersom att jag var en så dålig lögnare. 
"Det är visst något!" röt han och jag kollade skräckslaget på honom.
"Varför så arg?" sa jag tyst och kollade ner. Han slet upp mig ansikte och tvingade mig kolla in i hans ögon.
"Är det en annan kille?!" sa han. Jag skakade på huvudet, "Är du otrogen? Är det det det är?" skrek han.
"Nej Josh jag svär! Jag är inte otrogen!"
"det är den där killen... eller hur?" sa han och rätade på sig.

Det var nu jag märkte att det var döds tyst i resturangen, alla blickar var vända mot oss, "Josh... nej", sa jag och han började backa ifrån mig, "Jag gör slut..." sa han och gick därifrån.

Jag kunde inte förlora honom, så jag sprang snabbt efter, jag kom ikapp han precis när han lämmnat glass baren,  jag tog tag i hans arm och vände honom mot mig, "Nej Josh, nej!" sa jag, "Snälla... jag har inte vart otrogen", sa jag medans tårarna rann.

"Förklara sanningen till att hotell killen kom hem till dig!? Va!?" sa han.
"JAg vet inte hur han fick min adress! Vi var vänner! Okej! Sedan kysste han mig! Men jag stack!" skrek jag och Josh stirrade på mig.

"Jag visste det... jävla slampa.." viskade han och orden var hårda, slog mot mitt hjärta, jag sänkte mina armar och bara stirrade på honom, "är jag en slampa?" sa jag med en tyst och död röst.
Han bara nickade, "Jag vill aldrig mer se dig."

Sedan gick han.
Tårarna rann ner för mina kinder och jag kunde inte sluta gråta, "addi..." hörde jag Felicia säga.
Jag vände mig om och hon närmade sig mig med utsträckta armar, och gav mig en kram, "jag har pratat med mamma... vi går hem till dig... hon klarar sig..." viskade hon.
Jag nickade tacksamt och vi gick bort till min moppe, hon sa att hon kunde köra mig och jag gick med på det, jag orkade inte tänka.

Så fort vi kom hem till mig, ledde Felicia mig till mitt rum, jag la mig direkt på sängen, och Felicia kom och la sig ner bredvid mig.
Hon la armen om min midja och kramade mig, "berätta vad som har hänt.." viskade hon och jag andades ut, berättade allt. Om Liam, One Direction och Josh.

10 kommentarer inann nästa..