Harrys POV

Suck, ännu en dag med arbeta. Ännu en dag då jag måste låtsas att allt är bra. Men imorn, får vi iallafall ledigt i en månad. Fråga mig inte varför dock men vi har bara jobbat så hårt under det senaste året.

Jag går in i studion, och det första jag märker är Louis hälsar på mig med en enorm kram och ett lovebite. Jag ler och går över till de andra killarna. "Jag är inte för sent, eller?" frågar jag och Niall ställer sig upp för att krama mig. "Nej, du är precis i tid, mate", säger han, och kramar mig snabbt. "Perfekt!" jublar jag, och går sedan in i inspelningsrum grejen. Jag läste igenom texterna vi skulle sjunga.

Circles, we're going in circles, dizzy's all it makes us, we know where it takes us. We've been before closer may be looking closer there's more to discover. Find out that we're wrong without blaming eachother. Det var min första del, och sedan efter det skulle Zayn sjunga sin del. Sången var en av mina favoriter, faktiskt. Det är Same Mistakes. Jag satte på mig mina hörlurar, och hör hur musiken börjar spela. Jag sluter ögonen och börjar sjunga. Jag kunde verkligen inte tror det .. Det har varit över ett år med mitt band One Direction nu, och jag kan fortfarande inte tro att jag lever min dröm.

När jag var klar med att spela in min låt, satte jag mig ner bredvid Louis, som snabbt lade armen om mig. "Hur mår du?" frågade han och log mot mig. Jag log lite tillbaka och kollade på Niall som skrattar väldigt mycket åt något Zayn sagt. "Varför frågar du?" frågade jag, "Well.. Du verkar .. Deppig", säger han och jag bara skrattade. Jo, okej, jag kände mig inte SÅ perfekt, men jag mådde bra. "Nej, jag mår bra" sa jag och log mot honom. Han nickade och log tillbaka.

Evangelines POV

Jag gick ut från tåget med väskor i ena handen och min 2-åriga dotter Charlies hand i den andra. Jag försökte att leta efter den rätta vägen att gå, men Charlie höll på att störa mig mig. "Mamma, du vet att jag älskar dig, men jag tycker du kan skynda dig!" hojtar hon hon och börjar dra mig till någon konstig resturang. "Sötnos, mamma är väldigt stressad just nu, så var snäll att bara följa med mig, okej?" sa jag och började gå till den första dörren jag kunde hitta. Detta var värre än jag trodde. Jag tänkte att flytta från Holmes Chaple till London skulle vara svårt, men inte såhär svårt. Det var väldigt mycket större, såklart.

Jag flyttade in i en lägenhet med Charlie. Det var verkligen ett stort steg i mitt liv, och eftersom jag är 18 nu, var mina föräldrar okej med det.

När vi kom ut från tågstationen det första jag såg var .. Människor. Människor överallt! Jag kände att Charlie tog tag i min hand igen och kom närmare mig. Jag ville bara komma hem. Till min nya lägenhet. Jag ville vara klar med allt. Jag var verkligen nervös om att bo ensam, såklart. Om att få ett jobb. Betala räkningarna. Allt.

"Mamma, jag vill komma hem", sa hon. Jag nickade mot henne och började leta efter en taxi. "Charlie, den som hittar en taxi först vinner, okej?" log jag och busade till hennes hår. Hon nickade och log. "Okej, mamma!" sa hon och började sedan se sig omkring. Det tog inte lång tid innan hon började rycka i mig. "MAMMA MAMMA! JAG VANN, TITTA!" skrek hon och pekade mot en taxi. Jag kollade mot det hållet, och helt riktigt, där var en taxi.

Vi sprang dit så fort vi kunde med väskorna och satte oss. Vi sa våran adress, och började åka.

Vi åkte in till ett fint och hemtrevligt kvarter. Det var vita, envåningar hus på rad. Alla såg likadana ut. Så fint!

När vi kommit fram till lägenheten som stod längst bort, så betalade jag chauffören och gick ut. Den var gjord av grå tegelsten. Det var ungefär 7 våningar högt, och jag hade köpt lägenhet på tredje våningen så det var ganska långt ner.

Vi gick mot de stora, höga huset som var vårat nya hem, då jag såg fem stycken, ganska bekanta killar gå mot huset med. Ena var blondin, kortare än de andra. En var nästan svarthårig och hade en varsity jacka på sig. De andra tre var brunetter. Ena lite ljusare än de andra. De fortsatte gå mot oss, skrattandes, skojandes. Och då såg jag ena killen. Lite mer detaljer. Hans hår till exempel var lika lockigt och fint som Charlies. Dock var Charlies hår blont, och inte brunt. Men då slog det mig, vem det var. alltså vilka det var.

Harrys POV

Vi gick mot våra lägenheter tillsammans, eftersom vi bodde i samma hus. Jag och Louis delade lägenhet, medans de andra hade en var. Vi skojade, som vanligt. Eller, rättare sagt, Louis skojade, vi andra bara hängde på.

Jag såg två stycken tjejer, en i våran ålder, och ett barn tillsammans. Mr och Mrs Growlings hade snackat om att det skulle flytta in någon ny i lägenheten över dem. Det kanske var de? Jag log lite ledsamt för mig själv med tanken på att hon var lik min flickvän jag haft i Cheshire. Väldigt mycket, faktiskt. Nästan precis. Fast jag bara skakade av mig det.

Medans vi kom närmare och närmare lägenheten såg jag hur hon kollade väldigt mycket. Liksom granskade oss väldigt nogrant. Sedan såg jag hur hon började skynda sig in i lägenheten. Det var alltså hon som skulle flytta in här. Trevligt.