"My Darling, I don´t want you to ever leave me, My Darling, you and me are ment to be together".

"Sänk!" hörde jag Daniel ropa från rummet bredvid.

Jag suckade och höjde, rappade med i låten med ett litet leende, jag kunde inte sluta le över att jag och Daniel lyckats lura mamma och pappa, med att säga att jag ska sova hos en kompis utan för Göteborg Lördag, Söndag och kommer hem på Måndag.

Men egentligen ska jag ju åka till LA.

Det var Daniels förslag, det värsta är att om mamma och pappa får reda på att jag åkt till LA, skulle de aldrig låta mig komma ut ur huset...


Kaitlyns perspektiv:

"Kate, du har post!" hörde jag mamma ropa från nedervåningen.
Jag tittade upp från min bok, mot dörren och lyssnade på stegen som kom mot mitt rum.
Efter kanske tjugo sekunder, öppnades dörren och mamma kom in, "här", sa hon och räckte mig det.
Jag tog emot det och öppnade det medans jag var lite förvånad över de utländska frimärkena.

"Det är från Niall..." mumlade jag självsäkert.
"Killen från bandet?", sa hon och jag nickade.
"Men hade inte ni bråkat?" sa hon förvånat.
"Jo..." sa jag och öppnade brevet, och läste texten, och som jag sa, så var det från Niall.
"Vad ville han?" sa mamma med ett litet leende, "Han frågar om jag vill komma till LA, för att gå på en gala... Han betalar Hotell, flyg och allt annat sa han", mumlade jag och la ner papret i kuvertet igen och såg upp på mamma.

Hon bet sig i läppen, "Vill du åka?" sa hon och jag såg ner på min säng.
"Jag vet inte..." sa jag.
"Ja eller nej?" mumlade hon och jag följde mönstret på mitt sänglakan med blicken och när slutet kom så tittade jag upp på mamma, "ja", sa jag och var beredd att få ett nej som svar, "Kan jag åka?" sa jag.

Mamma såg på mig, ingen reaktion, hon tänkte, det var så typiskt henne.

"Vi får se, du får ditt svar ikväll", sa hon och jag nickade.
"tack", sa jag.

Tiden gick och jag kunde inte tänka på något annat än Niall. Jag saknade honom och nu när han bjudit in mig så borde han berätta för dem andra i One Direction? Eller? 

Jag kollade på datorn ett tag, och gick in på Twitter. Jag kollade mina följare och hade fått konstigt många följare. Juste ja, vad dum jag är. Har ju synts med Niall freaking Horan. Jag gick in och följde dem flesta tillbaka, och då såg jag att just Niall hade följt mig med. Jag log. Jag kollade sedan mina DM's och hade fått en av Niall. Det var värst. Det var ungefär fem dagar gammalt. Juste, den jag aldrig ville läsa för jag var deprimerad. Med ett snabbt klick kom meddelandet upp:

Dear Kaitlyn.

F.
Fö.
För.
Förl.
Förlå.
Förlåt.
Förlå.
Förl.
För.
Fö.
F.

Ja jag slösade tid på det där, för jag är så ledsen. Jag tänker på dig dag ut och dag in. Du betyder så mycket! Jag har inte känt dig alls länge, men när jag ser dig le, eller hör ditt ljuvliga skratt så får jag nästan gåshud. Låter riktigt sjukt, men så är det.. Snälla läs brevet jag skrev till dig, och kom.

Puss, I'm forever yours. ♥

Jag log stort och skrev sedan tillbaka:

Av vad gullig du är! Ja jag kommer till dig, vi ses då.. :)

Jag kollade på klockan, hon var ungefär 18:28. Det var mat snart, då skulle jag få reda på om jag kunde åka eller inte. Jag sprang ner med världens största leende på läpparna, och min bror Anthon som är 15 kollade på mig.

"Vad fan är det med dig?" frågade han och mamma slog till honom löst i bakhuvudet, "Varför svär du för?"
"Förlåååååt mamma", sa han och himlade med ögonen. Jag bara log och satte mig sedan ner.
"Gubben, hon är kär", sa min pappa och satte sig ner jämte honom, som flinade, "woohooo, vem?" sa Anthon och blinkade med ena ögat. "Men käften med dig.. Jag är inte kär i någon", sa jag till försvar och tog upp min iPhone för att få dem sluta snacka med mig. 
"Det är hon, Anthon. Grymt. I en liten sångare, i en pojkgrupp", sa min mamma och jag hörde ett flin bakom hennes ord som fick mig att rodna, "ÅH vad fan Kaitlyyyyn! Glöm dina drömmar nuuuu, du kommer inte ha chans på någon av dem!" sa Anthon och jag var skit nära på att slå till honom.
"Det har hon visst", försvarade min mamma och jag kollade snabbt upp. "För hon ska till L.A. och träffa honom", sa hon och mina ögon blev stora, och flög upp ur stolen och kramade henne jätte hårt, "Åh mamma mamma mamma mamma mamma mamma jag älska dig jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig säg att du inte skojar?!" sa jag och log större än någonsin. "jag skojar inte, älskling", sa hon och strök mig över håret. "JAAAAA!" skrek jag högt, puttade snabbt bort och sprang upp till mitt rum och började packa på direkten.