"vad ska jag ta med mig...?" mumlade jag och såg på Daniel som satt på min säng med sin mobil framför näsan, han tittade motvilligt upp och ryckte på axlarna.

"Kläder?" sa han.

Jag flinade, "bra ide", sa jag och han skrattade till.

"Du ska ju gå på galan, har du kläder till det?" sa han och jag nickade.

"jag har ett par klänningar..." mumlade jag, "vilken ska jag ta.." sa jag och öppnade garderoben och tog fram den blåa klänningen och den svarta, jag höll upp dom framför mig " vilken?" sa jag.

"Ehm... den svarta?" sa han, "den ser mer... kändis aktig ut", mumlade han och såg ner i sin mobil och jag nickade, "okej då tar jag den", sa jag och la ner den i väskan och la ner två par gråa mjukis, en tshirt, underkläder, sockor, linnen och ett natt linne.

Jag la ner ett par svarta klackskor, och ett par converse, sedan satt jag bredvid den och tänket vad jag skulle ta mer.

"Min smink väska!" mumlade jag och gick bort till mitt smink bord och tog den i min hand och gick bort till min väska igen och tryckte ner den i väskan.

"När går flyget?" sa Daniel och jag såg på klockan, "Om en timma!" sa jag och hängde väskan över axel och jag och Daniel gick bort till hallen, vi drog på oss våra skor, och jackor och mamma kom springandes, "du ska väl inte gå utan att säga hejdå!" sa hon och pussade min kind, "hejdå!"

"hejdå", suckade jag.

"Varför har du på dig din goda parfym? du ska bara åka bil?" sa hon frågandes.

jag ryckte på axlarna, "vet inte..." sa jag, "men vi måste åka nu! hejdå! hälsa pappa", sa jag och vi lämmnade lägenheten.

"Har du allting?" sa Daniel när vi stod vid min gate.

Jag nickade, "ja..." sa jag.

Det var första gången jag skulle flyga, och mitt hjärta dunkade hårt i mitt bröst och jag hade svårt att uppfatta orden som lämmnade Daniels mun.

"Hur mår du Addi?" sa Daniel och tog ett stadigt grepp om mig.

"det är okej... jag har aldrig flygigt", sa jag och Daniel såg oroligt på mig, "detta kanske inte var en sådan bra ide ändå..." sa han och jag skakade på huvudet.

"Jodå... jag har allt, jag måste gå nu", sa jag och kramade Daniel.

"Okej, var försiktig, ring om det är något", sa han och jag nickade.

"deras plan landar om en kvart", sa jag och reste mig upp, "tänk om hon inte kommer? vad gör jag då!?" sa jag och gick runt i cirklar tills Zayn tog tag i min axel, "ta det lungt, hon kommer", sa han och Loui stämmde in.

"Ja... vem vill missa chansen att vara med One Direction en hel helg?" skrattade han och vi alla log.

När deras plan äntligen hade landat så stod jag och Niall vid deras utgång, vi stod nervösa båda två, medans killarna satt  en bit bort från oss på en bänk och väntade.

Människorna kom ut genom dörrarna och jag mötte Adrianas ögon.

Jag log stort mot henne, och gick med raska steg mot henne, och hon log också, sträckte ut armarna mot mig och jag sträckte ut mina mot henne, och vi möttes i en stor varm kram.

Vi sa inte ett ord, bara stod och kramades, mitt hjärta slog hårt i mitt bröst och mina sinnen fylldes av henne, det enda jag tänkte på var henne, det ända jag kände var henne, det enda jag kunde känna doften på var hennes parfym, mina ben i kroppen blev mjuka och jag fick svårt för att stå, jag hade saknat henne, och jag som hade trott att hon inte skulle komma, vara kvar i Sverige med sin pojkvän, för gala inbjudan var en vänskaps inbjudan, jag var tvungen att acceptera att vi bara kunde vara vänner.

Adriana la sin hand på min nacke och drog sig undan lite så att vi kunde se varandra i ögonen, "Liam..." mumlade hon och hennes namn fick mitt namn att låta så vackert, det fick mig att vilja rysa.

"Jag har saknat dig..." viskade jag tyst och kysste hennes panna.

Hon gick in i min famn igen och vi fortsatte kramas, sedan drog hon sig undan igen och log.

"kom..." log jag och tog hennes hand och tog med henne till killarna och presenterade dom, även om dom redan visste vem hon var.

Niall presenterade oss för kaitlyn också, tydligen så visste Kaitlyn och Adrina vilka dom var, dom hade vart typ vänner när dom var små.